Apollo 8 + Pro Tools

För en tid sedan lånade jag ut mitt Apollo 8-kort till en kompis som har ett likadant. Han behövde fler ingångar till en planerad inspelning och det är sjukt smidigt att ”Daisy-chaina” apollokorten. Trodde vi.

När allt var uppkopplat mot Pro Tools blev det dock lite problem. Det gick bara in ljud från mikrfoningpngarna 1-4 från kort 1, men det kom inte in något alls i Pro Tools från mikrofonerna som var inkopplade i kort 2.

Efter att googlat saken i timmar och försökt agera support på håll hittade jag en artikel som förklarar varför bara kort 1 gick in i Pro Tools.

Tydligen har Pro Tools en begränsning för icke-Avid-kort som gör att du bara kan köra in sammanlagt 32 kanaler in i Pro Tools. Och summan av alla mikrfoningångar, line-ingångar, ADAT/SPDIF och virtuella kanaler på Apollo 8 så finns det 32 ingångar på ETT enda Apollo-kort. Jag tror man lätt hakar upp sig på de fysiska kanalerna och inte tänker på att bara kortet i sig har 32 ingångar, eftersom det bara finns åtta stycken fysiska.

Lösningen är då att ersätta några av ingångarna i Apollos Console som du inte använder på kort 1 (exempelvis SPDIF-kanalerna) och lägga in mikrofon-ingångarna 1-4 från kort 2.

Jag är inte säker på att detta är glasklart förklarat, men här kan du läsa hela support-artikeln!

Broms Friskusen

Eftersom min närvaro här på bloggen inte varit så… närvarande… de senast åren känner jag att jag vill ge en liten blick in i vad jag håller på med rent musiskt nuförtiden.

Och det första projektet jag vill berätta om är Broms Friskusen.

Broms friskusen är just nu en duo som jag har tillsammans med min gamla bandkollega från Vienna Heat, Dan Sigurdson. Dan är utan tvekan en av de bästa pop-pianister jag någonsin mött och spelat med, men i Broms Friskusen är det jag som sköter tangenterna och Dan som sköter sången och gitarren. Lite märkligt.

Vi har släppt en låt på Spotify, men den kanske inte är helt representativ för hur vi faktiskt låter.

I slutet av maj (2018) lånade vi dock en stuga ute i Falsterbo för att spela in en EP som skulle låta så som vi faktiskt låter när vi spelar tillsammans bara vi två. Jag kommer nog skriva ett separat inlägg om den inspelningen eftersom metoden är rätt intressant och ovanlig (för mig). Skivan håller just nu på att färdigställas och lär väl släppas efter sommaren någon gång om allt går som det ska.

Tills vidare får ni hålla tillgodo med Peppad som finns infogad ovan.

Följ oss gärna via Facebook och Spotify för att se mer om kommande släpp!

ArvikaMusik.se

Jag gillar att hålla koll på vad som händer i min gamla hemstad. Därför vill jag gärna pusha för hemsidan arvikamusik.se där man kan läsa om i princip allt som händer i Arvikas musikliv.

De håller även på att bygga upp ett litet arkiv över musiken i staden. Åtminstone två av mina gamla band (Neon och Grøn) finns med på listan.

Kolla in!

Spotify öppnar upp!

I slutet av förra veckan fick jag, som säkert många andra, mail från Spotify som berättade att de nu öppnade upp för submissions till deras ”editorial playlists” (vilket alltså är de spellistor på Spotify som de själva förfogar över).

Som jag förstått det; och som min aggregator Record Union också förstått det, så kommer alla ens låtar som är planerade att släppas synas i Spotify for artists. Där kan man sedan välja en låt per release att skicka till Spotify för en slags urvalsprocess till spellistor.

En bra öppning till att synas bättre på Spotify!

Äntligen!

Jag är inte säker på att den kommer gynna alla och inte alla sorters musik. Till exempel tror jag mina pianokompositioner har en helt annan konkurrens än gemene pop-artist. Men det återstår helt klart att se.

Hoppas på en möjlighet att få synas lite mer i kommande släpp! Som det ser ut nu blir det, åtminstone, en EP och två fristående singlar från Sleepy Songs efter sommaren.

Måste bara hem och mixa/mastra först.

Tusenfryd

Här kommer en liten recension av semesterns tripp till Tusenfryd utanför Oslo.

Till att börja med måste jag säga att jag redan innan trippen dit läste på lite om stället och det mesta jag hittade var hård kritik som ”oengagerad/orutinerad personal”, ”slitet” och såklart ”dyrt”.

Ja. Det stämde ju ganska bra.

Personalen verkade inte ha någon som helst rutin när det kom till påstigning och avstigning på attraktionerna. Inget flyt och sån sjuk jävla dötid. Visserligen var köerna korta idag, så väntan blev inte allt för lång. Men efter ett studiebesök på till exempel Liseberg skulle de kunna korta väntetiden med hälften. Lätt! Och jag får väl ta på mig att jag missade skylten vid radiobilarna om att man inte får vara under 120cm lång. Men jag blev inte direkt glad när vi blev nekade efter att ha stått i kö i 20 minuter…

Och slitet. Ja. Slitet. Och dåligt skyltat. Inga skyltar på annat språk än norska (har faktiskt inte tänkt på hur det är här i Sverige när jag tänker efter) men när man ska springa runt och leta efter toalett till en akutnödig treåring vore det gött att se åt vilken riktning man ska börja leta. De informationsblad som fanns upphängda var dåligt utskrivna och laminerade A3-papper. Försäljningsvagnar på hjul i de branta backarna som stod still för att del att en liten sten framför ett av hjulen. Vips började hela skiten rulla… Ingen kom till skada. Hela parken verkade helt full av dåliga lösningar.

Priserna är hutlösa! Visserligen gäller det väl allting i Norge. Vi åkte dit mest för att vi via Coop MedMera kom undan sjukt billigt. Typ en 500-ing för hela familjen, både entre och attraktioner. Utan rabatten hade dock dagen gått på närmare 2000. Vi hade med egen mat, för den som undrar. Att lägga typ 200 spänn per person på mat är inte rimligt (enligt mig).

En sak som både har fördelar och nackdelar är att attraktionerna ingår i entre-priset. Dåligt om man mest hänger med som sällskap och inte är så intresserad av karuseller (det blir väldigt lite för pengarna då). Kanske bra för att slippa åkband. Eller? Vafan spelar det för roll förresten.

Sen en liten personlig varning för attraktionen ThunderCoaster. På grund av avsaknaden för nackstöd kommer nog min nacke (och resten av de nackar som åkte den) troligtvis må väldigt dåligt imorgon. Bergochdalbanan skakade något så fruktansvärt att jag under hela färden spände alla muskler i nacken och bara längtade tills den var över.

Höjdpunkten för dagen var den andra bergochdalbanan. SpeedMonster. Den var kul. Och såklart hade barnen kul. Det är ju viktigt att säga såklart. Gnäll är väl för oss vuxna. Men vi ska väl också känna oss nöjda för egen del och inte bara för att barnen har kul va?

Ja, jag avrundar där. Det enda vi fick ut av dagen är väl egentligen att vi inte behöver åka dit igen!

Bra så!