Nytt jobb!

Idag började jag på mitt ”nya” jobb. Egentligen är det inte ett nytt jobb, utan snarare ett nytt uppdrag på mitt gamla jobb. Jag är kvar på samma förskola som tidigare i samma område, men jag arbetar från och med idag inte i barngrupp på ett traditionellt förskolae-vis. Jag borde från och med idag kunna titulera mig musik(förskol)lärare, musikateljerista eller kanske torgpedagog. 

Istället för att vara på samma avdelning med samma barn varje dag kommer jag istället vara i mitt musikrum och ta emot grupper med barn som ska få uppleva och utöva musik på olika sätt, och idag hade jag mina första två grupper. En av grupperna blev så fantastiskt intressant och rolig att jag kände att jag var tvungen att dela med mig av den, och den här bloggen fick bli min outlet. (Jag lovar mig själv då och då att börja skriva igen, men det nedprioriteras alltid av olika anledningar). 

Hur som helst, den där gruppen då!

I musikrummet har jag en hylla med massvis av olika slagverk. Allt är sorterat i korgar med bild; var sak har sin bestämda plats. Ungefär som på bilden nedan, även om den är tagen i det ”gamla” musikrummet. Principen är någorlunda samma. 

IMG 3834

Innan jag skulle ta emot barnen, som skulle komma runt ett-tiden, så gick jag in i rummet och vräkte ut allting på golvet. Fränt va?

När barnen väl kom så samlade jag dem utanför dörren till rummet och bad dem att sätta sig ner. Sen berättade jag om att när jag kommit från min rast (där jag druckit mitt kaffe) så märkte jag att Stök-Spök varit inne i rummet och stökat ner och det var instrument överallt (Stök-Spök kan man läsa mer om i Sopnedgasten och andra moderna monster som min morbror Per har illustrerat). Barnen ville mer än gärna hjälpa till, och det var snart gjort. 

Barnen hade dock lite svårt att släppa det där med att det varit spöken på förskolan (efter en titt på gården insåg vi att stök-spök faktiskt varit där också). Det blev en fantastisk diskussion om hur spöket tagit sig in i rummet (dörren var faktiskt låst vid tillfället), hur spöken lät; jag tog fram en diktafon och spelade in barnens röster när de härmade spöken och när barnen med slagverk skulle illustrera hur spöket lät. Stök-spök hade varit precis överallt där vi tittade.

För att det inte bara skulle bli springande till fönstren med fraser som ”jag såg spöket” i 30 minuter så föreslog jag att vi skulle dansa lite för att skrämma bort eventuella rester av spöket, och slutligen spela lite trummor för att vara riktigt säkra att de var borta. 

Allt som allt blev det en riktigt fin och bra dag på ”nya” jobbet!

Sleepy Songs del 2

Det senaste inlägget om Sleepy Songs slutade med att jag tröttnade på Sleepy Songs och skulle bli pappa. Sen var jag pappa ett par år, fick semester och råkade ha med mitt piano. 

Under sommarsemestern 2017 tog jag med min ”mobila studio”. Anledningen var att jag skulle lägga grunderna till Rimstad Rockerz album Tidens Led under semestern, och därav behövde jag ha med lite utrustning. De första två veckorna, av den fyra veckor långa semestern, spenderades hos mina föräldrar i Arvika. Tidens Led-arbetet gick smärtfritt och blev bra, så när vi sen skulle bege oss till nästa resmål (en liten stuga på Näset utanför Göteborg) var det egentliga arbetet redan färdigt. 

Jag bestämde mig då för att utmana mig själv litegrann. Kanske skulle det vara kul att försöka göra en Sleepy Song varje dag under veckan? Många flugor i samma smäll; spela lite mer piano, komponera effektivt under (en påhittad) tidspress samt sparka liv i det gamla projektet Sleepy Songs som varit dött i ungefär tre år. 

Sagt och gjort så började jag redan första dagen, och den kompositionen fick såklart namnet Ankomst. Och sen bara fortsatte det. 6 låtar på åtta dagar (lite semester ska man väl ha också).

Namnet v. 31 står helt enkelt för Vecka 32, vilket var veckan då vi bodde där ute på Näset. Omslaget är en bild jag tog en av de dagar det faktiskt var bra väder under veckan och visar på något sätt en idyll, för mig. Låter Skärgården är min klara favorit från albumet och att den hade arbetsnamnet Styrsö ger vissa indikationer om vad vi gjorde den dagen. 

Så var det igång igen! Jag spelade piano som aldrig förr!

Väl hemma från semestern och tillbaks i verkligheten igen fortsatte jag att spela mycket piano. Jag började också experimentera med lite olika mjukvaror jag köpt på mig genom åren (framförallt olika stråkplugins och mjukvarusynthar). Efter att ha hållit på ett tag insåg jag att jag hade en hel del material och att jag kanske rentutav skulle släppa något. Jag valde ut de fyra låtar jag tyckte bäst om (ett pianosolo, en orkester-kompossition och två mer ambientlåtar). Namnet på EPn gav sig själv på något sätt. 

Någon månad tidigare hade min fru målat ett enkelt portätt av mig som jag gillade väldigt mycket, och det blev sen omslaget till EPn. 

Kreativiteten bara fortsatte efter det och detta resulterade i min i skrivande stund senast släppta EP ”Piano pt. 6”. Tack vara några lyckosamma spelisteplaceringar på Spotify snurrar denna EP på rätt så bra just nu. Och just nu är augusti 2018 för den som eventuellt läser detta någon annan gång än när det precis postades. Jag spelar och skriver, samlar på hög, och släpper när jag har något jag tycker är bra nog.

Efter en tids uppehåll tog jag mod till mig och frågade morbror Per om han hade några bilder på lager (vilket han hade), och jag fastnade för detta mystiska porträtt som blev omslaget till EPn. 

På fredag släpps singeln från min nästa EP. Låten som kommer på fredag heter ”Spring is near” och EPn som kommer den 5:e oktober heter kort och gott ”Spring”. Jag kommer garanterat posta mer om detta på fredag (alltså den 21:a september). 

Hoppas ni har gillar att läsa och tagit er tid att lyssna på åtminstone ett par spår!

Sleepy Songs del 1

Det tredje musikprojektet jag vill skriva om är det som kanske ligger mig närmst om hjärtat just nu. Sleepy songs. 

Allt började egentligen på jobbet. Jag började mitt första jobb på, dåvarande Ellenborgs förskola, direkt efter examen 2011. Jag jobbade med tvååringar, så alla barn på avdelningen sov en stund efter maten, och till sömnen skulle de då ha avslappningsmusik. Blå stunder. Röda stunder. Gröna stunder. Svarta stunder. Ja, ni vet den där serien med avslappningsmusik värd att dö för. Väldigt populärt.

Hur som helst tänkte jag då att: jaha, gör det bättre själv då! Och så testade jag. Efter jobbet i några veckors tid gjorde jag det som kom att bli debut-albumet ”Först ska vi äta, sen sova och sen kommer pappa”. Frasen till titeln kom också från jobbet. Vi hade ett barn som var väldigt ängsligt och ganska ledsen stora delar av dagen. Den där frasen var mitt sätt att lugna barnet och för att hen skulle se att det ska bara hända lite olika grejer först, och sen är det dags att gå hem igen. Någonstans i den vevan hade jag också läst en artikel om att många barn i den åldern varje dag tror att de lämnas på förskolan och aldrig mer ska komma hem igen. Vad nu det har med sleepy songs att göra.

Den första låten till albumet var i alla fall Vi åker till Kina, och den kom sig av att min dåvarande room-mate Frank önskade att höra ”något kinesiskt” när jag satt och spelade piano en kväll. Jag är inte helt säker på att den låter särskilt kinesiskt, men den blev ändå startskottet för Sleepy Songs.

Omslaget fick jag av min morbror Per och är från hans bok Skuggsidan. Pers illustrationer har följt Sleepy Songs från början och väldigt många omslag är bilder från hans böcker.

Såhär blev den!

Relativt kort därefter jobbade jag med ganska många artister (Morgan Dryden, Theodor Elfving och Single Candle) och alla dessa tryckte CD-skivor av produktionerna vi gjorde. Det ville jag också göra! Så jag började jobba på uppföljaren till albumet. Den här gången ville jag gå ifrån det klassiska jag använt mig av på första skivan (piano och stråkar) och utforskade istället Rhodes-pianot tillsammans med ganska mycket trum-beats. Här använde jag också för första gången rösten som instrument då min kompis Morgan läste in en kort dikt han skrivit på kinesiska.

Det blev en CD av det hela och omslaget är taget från boken Den stora smällen (skriven av Mats Wänblad och illustrerad av Per Gustavsson).

Inför album nummer två (utgivning nummer 2) ville jag göra något lite mer udda. Kanske inte riktigt sov-musik på samma sätt som tidigare två släpp. Jag gjorde 10 låtar (eller snarare bakgrunder) och bjöd in många av de jag producerat och spelat in genom åren att skriva texter och sjunga in dem till mina bakgrunder. Målet var att få in så många olika språk som möjligt och temat var såklart sömn.

Ska försöka minnas alla språk här, så nu blir det lite rabblande. Svenska, engelska, danska, grönländska, isländska, franska, kinesiska (mandarin). Hmmm. Tror jag fick med alla där.

Inte bara gjorde min morbror omslaget även denna gång, utan han fick till och med avsluta hela skivan med låten Wake me up (text av Morgan Dryden). Anledningen till att skivan fick namnet 48:50 är att det är så långt in på albumet min morbror skriker ”Wake me up!” i sista låten.

Även denna gången tryckte jag skivan på CD och omslaget är från min morbrors bok Måntornet (för övrigt en av mina barns absoluta favoritböcker).

En av de låtar som gick bäst på Spotify från detta album var låten When I go to sleep som gästades av Jonatan Olofsson och Coster. Jag tänkte försöka rida lite på den vågen och bestämde mig för att göra fler låtar i samma stuk. Rap blandat med funkröst och lugna bakgrunder.

Det blev inte mindre än två singlar: varav en utan dem var med båda artisterna och en bara med Mathias Coster.

Omslag av morbror Per från boken Måntornet (åter igen)

Omslag av Anton Jakobsson.

Någonstans här började jag väl tappa intresset lite. Det var fortfarande första albumet som dominerade på Spotify och jag skulle precis få mitt första barn och hade helt klart annat för mig än att sitta och göra låtar som inte genererade några pengar…

Hoppas ni tyckte det var ett någorlunda intressant (långt) inlägg. Snart kommer del två.

Nytändningen!

Melodi

När jag precis hade börjat skriva låtar för sisådär 18 år sedan fick jag ett tips av min morbror Per som jag kom att tänka på senast idag. Tipset var kort och gott; lägre melodi i versen och sen upp i refrängen. 

Anledningen att jag kom till att tänka på det är att vi idag publicerade en sneak peak på Rimstad Rockerz senaste platta på vår hemsida. 

Lågt i versen. Upp i refrängen. 

Anders Wiking skrev texten, jag musiken och Sebastian sjöng (som vanligt) som en ängel. 

Kolla gärna in låten här!