En bra arbetsdag

Ibland kombineras mina två ”professioner” på ett väldigt bra sätt. Idag har jag till exempel spelat in barnens egna låtar på jobbet under hela dagen. Efter den egentliga arbetsdagen hade vi uppvisning med kören jag leder för femåringarna (blivande skolbarnen) på Gubbabackens amfiteater. En riktig kalasföreställning blev det. Ungarna sjöng som de aldrig sjungit förut!

Wow. 

Nu kan man somna gott. 

En bugg. Eller en ”feature”.

Måste bara berätta om en spännande grej som hände mig förra veckan. Skulle åka till jobbet och gick ner till bilen. När jag kommer ner på parkeringen så ser jag att alla (ALLA!) rutor på bilen är nervevade/krossade. Går fram till bilen, ser till min glädje att inget är krossat eller trasigt, bara lite blött. Funderar en stund på vad som hänt. Försöker veva upp rutorna – ingenting. Sätter nyckeln i tändningen och startar bilen – allt är som det ska, inget rört i bilen, rutorna går att veva upp. 

Ringer förvirrat till min pappa, som kan det mesta om bilar, men även han blir förundrad vad som har hänt. 

Kommer till jobbet och snackar med Anton och Sebastian en sväng som även de tycker att det var en kul grej, även om de inte har några svar. Träffar kvinnan som jobbar i köket, som jag också vet kör Volvo, och frågar henne om hon vet vad som kan ha hänt. Och det visste hon minsann! Tydligen så är det så att om man håller inne låsknappen på nyckeln tillräckligt länge så viras alla rutor ner. Och motsatt om man trycker ner upplåsningsknappen. 

Går till bilen och testar, och visst funkar det!

Mysteriet kvarstår dock för resten av dagen om hur den här knappen har kunnat tryckts in så länge. Och när trycktes den ner? Hur länge har bilen stått med nedvevade rutor (i regnet)?

I slutet av dagen kommer jag dock fram till vad som hänt, och då måste vi hoppa tillbaks till dagen innan. 

Då cyklade jag nämligen till jobbet, trots att det regnade hela dagen. Efter jag hämtat barnen på förskolan och kommit hem så är jag således ganska blöt. Jag tar av mig kläderna, lägger ur allt i fickorna på köksbordet och hoppar in i duschen. Och det som måste hänt medan jag var i duschen är helt enkelt att någon av mina busiga barn lekt med bilnyckeln och hållt inne den där knappen länge nog för att rutorna åkte ner på bilen. Och det går allt låsa upp bien från köksfönstret; det vet jag sen tidigare. 

Så bilen har alltså stått i ungefär 20 timmar med nedvevade rutor på parkeringen. Och ingenting var varken borta eller rört. 

Så, för alla er som kör Volvo (V70 åtminstone). Här bjuder jag på en rolig historia som ledde till att jag hittade en ny funktion på min bil!

Mike Lazarev

Ibland blir man sådär extra startstruck. Som när jag slängde ut frågan till min favoritpianist just nu om att vara med i min intervjuserie Behind the piano på Sleepysongs.se.

Och svaret, det blev ja!

Läs gärna artikeln här!

Skridskor

Idag kom jag till samma sorts insikt som när jag för ett par år sedan köpte ett par nya fotbollsskor för att jag börjar spela Amerikansk fotboll.

Insikten då var att jag aldrig ägt ett par nya fotbollsskor tidigare.

Insikten idag var att jag aldrig har knutit ett par skridskor själv.

På den tiden jag spelade bandy var det en typisk pappa-grej att göra; dra åt svinhårt så de verkligen satt. Och det var baske mig inte enkelt att knyta sina egna skridskor!

Till mitt försvar får jag väl säga att senast jag hade ett par skridskor på mig var jag väl kanske 12-13 år gammal.

Och för den som undrade har jag faktiskt aldrig ägt ett par nya skridskor heller.

Hur som helst var det skönt att ta en liten skridskotur på Kyrkviken idag. Hoppas inte nattens eventuella snö förstör morgondagens (födelsedags)-bandy nere på isen.

Behind the piano

Jag har startat en ny blogg-serie på min sida sleepysongs.se där jag intervjuar lite olika kompositörer som jag ”sprungit på” sedan min senaste hårdsatsning med Sleepy Songs. 

Kolla gärna in Behind the piano!

Nytt inlägg varje torsdag!

Först ut i torsdags var ingen mindre än jag själv…