Körstart!

Sedan jag började på mitt nuvarande jobb har jag hållit i ”femårskören” för de barn som går sista året på förskolan. Jag blev redan under första arbetsveckan inkallad till förste förskolläraren som undrade på vilka sätt jag ville använda mina musik-kunskaper på förskolan. ”Jag vill starta en kör” sa jag, från ingenstans. Och så blev det!

I år blir tredje året med femårskören, och under de två första åren sjöng vi sånger från Majas Alfabet. För min egen del (barnen byts trots allt ut helt varje år) så ville jag i år testa någonting nytt, så jag bestämde mig för att jag skulle försöka skriva egna låtar till kören. 

Idag hade vi första tillfället med den nya kören, och helt ärligt var jag faktiskt lite nervös över att presentera min egna låt istället för Förgätmigej från Majas Alfabet; som gått så bra de senaste två åren. Särskilt efter förra terminens avslutningskonsert kändes det märkligt att byta tema… Wow, så de sjöng de där barnen i maj. Sjukt. 

Hur som helst så gick första kör-tillfället mycket bra, enligt mig. Min låt ”Cyklar”, som enbart går ut på att man med ord och rörelser berättar vilket håll eller hur man cyklar, gick hem. Tror jag. Det kommer ta tid att lära sig ordningen på alla stegen i låten, men barn är ju bra på det sättet; de kan lära sig precis allting. 

Återkommer garanterat i ämnet!

Nytt jobb!

Idag började jag på mitt ”nya” jobb. Egentligen är det inte ett nytt jobb, utan snarare ett nytt uppdrag på mitt gamla jobb. Jag är kvar på samma förskola som tidigare i samma område, men jag arbetar från och med idag inte i barngrupp på ett traditionellt förskolae-vis. Jag borde från och med idag kunna titulera mig musik(förskol)lärare, musikateljerista eller kanske torgpedagog. 

Istället för att vara på samma avdelning med samma barn varje dag kommer jag istället vara i mitt musikrum och ta emot grupper med barn som ska få uppleva och utöva musik på olika sätt, och idag hade jag mina första två grupper. En av grupperna blev så fantastiskt intressant och rolig att jag kände att jag var tvungen att dela med mig av den, och den här bloggen fick bli min outlet. (Jag lovar mig själv då och då att börja skriva igen, men det nedprioriteras alltid av olika anledningar). 

Hur som helst, den där gruppen då!

I musikrummet har jag en hylla med massvis av olika slagverk. Allt är sorterat i korgar med bild; var sak har sin bestämda plats. Ungefär som på bilden nedan, även om den är tagen i det ”gamla” musikrummet. Principen är någorlunda samma. 

IMG 3834

Innan jag skulle ta emot barnen, som skulle komma runt ett-tiden, så gick jag in i rummet och vräkte ut allting på golvet. Fränt va?

När barnen väl kom så samlade jag dem utanför dörren till rummet och bad dem att sätta sig ner. Sen berättade jag om att när jag kommit från min rast (där jag druckit mitt kaffe) så märkte jag att Stök-Spök varit inne i rummet och stökat ner och det var instrument överallt (Stök-Spök kan man läsa mer om i Sopnedgasten och andra moderna monster som min morbror Per har illustrerat). Barnen ville mer än gärna hjälpa till, och det var snart gjort. 

Barnen hade dock lite svårt att släppa det där med att det varit spöken på förskolan (efter en titt på gården insåg vi att stök-spök faktiskt varit där också). Det blev en fantastisk diskussion om hur spöket tagit sig in i rummet (dörren var faktiskt låst vid tillfället), hur spöken lät; jag tog fram en diktafon och spelade in barnens röster när de härmade spöken och när barnen med slagverk skulle illustrera hur spöket lät. Stök-spök hade varit precis överallt där vi tittade.

För att det inte bara skulle bli springande till fönstren med fraser som ”jag såg spöket” i 30 minuter så föreslog jag att vi skulle dansa lite för att skrämma bort eventuella rester av spöket, och slutligen spela lite trummor för att vara riktigt säkra att de var borta. 

Allt som allt blev det en riktigt fin och bra dag på ”nya” jobbet!

En bra arbetsdag

Ibland kombineras mina två ”professioner” på ett väldigt bra sätt. Idag har jag till exempel spelat in barnens egna låtar på jobbet under hela dagen. Efter den egentliga arbetsdagen hade vi uppvisning med kören jag leder för femåringarna (blivande skolbarnen) på Gubbabackens amfiteater. En riktig kalasföreställning blev det. Ungarna sjöng som de aldrig sjungit förut!

Wow. 

Nu kan man somna gott. 

En bugg. Eller en ”feature”.

Måste bara berätta om en spännande grej som hände mig förra veckan. Skulle åka till jobbet och gick ner till bilen. När jag kommer ner på parkeringen så ser jag att alla (ALLA!) rutor på bilen är nervevade/krossade. Går fram till bilen, ser till min glädje att inget är krossat eller trasigt, bara lite blött. Funderar en stund på vad som hänt. Försöker veva upp rutorna – ingenting. Sätter nyckeln i tändningen och startar bilen – allt är som det ska, inget rört i bilen, rutorna går att veva upp. 

Ringer förvirrat till min pappa, som kan det mesta om bilar, men även han blir förundrad vad som har hänt. 

Kommer till jobbet och snackar med Anton och Sebastian en sväng som även de tycker att det var en kul grej, även om de inte har några svar. Träffar kvinnan som jobbar i köket, som jag också vet kör Volvo, och frågar henne om hon vet vad som kan ha hänt. Och det visste hon minsann! Tydligen så är det så att om man håller inne låsknappen på nyckeln tillräckligt länge så viras alla rutor ner. Och motsatt om man trycker ner upplåsningsknappen. 

Går till bilen och testar, och visst funkar det!

Mysteriet kvarstår dock för resten av dagen om hur den här knappen har kunnat tryckts in så länge. Och när trycktes den ner? Hur länge har bilen stått med nedvevade rutor (i regnet)?

I slutet av dagen kommer jag dock fram till vad som hänt, och då måste vi hoppa tillbaks till dagen innan. 

Då cyklade jag nämligen till jobbet, trots att det regnade hela dagen. Efter jag hämtat barnen på förskolan och kommit hem så är jag således ganska blöt. Jag tar av mig kläderna, lägger ur allt i fickorna på köksbordet och hoppar in i duschen. Och det som måste hänt medan jag var i duschen är helt enkelt att någon av mina busiga barn lekt med bilnyckeln och hållt inne den där knappen länge nog för att rutorna åkte ner på bilen. Och det går allt låsa upp bien från köksfönstret; det vet jag sen tidigare. 

Så bilen har alltså stått i ungefär 20 timmar med nedvevade rutor på parkeringen. Och ingenting var varken borta eller rört. 

Så, för alla er som kör Volvo (V70 åtminstone). Här bjuder jag på en rolig historia som ledde till att jag hittade en ny funktion på min bil!

Mike Lazarev

Ibland blir man sådär extra startstruck. Som när jag slängde ut frågan till min favoritpianist just nu om att vara med i min intervjuserie Behind the piano på Sleepysongs.se.

Och svaret, det blev ja!

Läs gärna artikeln här!

Skridskor

Idag kom jag till samma sorts insikt som när jag för ett par år sedan köpte ett par nya fotbollsskor för att jag börjar spela Amerikansk fotboll.

Insikten då var att jag aldrig ägt ett par nya fotbollsskor tidigare.

Insikten idag var att jag aldrig har knutit ett par skridskor själv.

På den tiden jag spelade bandy var det en typisk pappa-grej att göra; dra åt svinhårt så de verkligen satt. Och det var baske mig inte enkelt att knyta sina egna skridskor!

Till mitt försvar får jag väl säga att senast jag hade ett par skridskor på mig var jag väl kanske 12-13 år gammal.

Och för den som undrade har jag faktiskt aldrig ägt ett par nya skridskor heller.

Hur som helst var det skönt att ta en liten skridskotur på Kyrkviken idag. Hoppas inte nattens eventuella snö förstör morgondagens (födelsedags)-bandy nere på isen.