Ingen kom

Jag kände nästan på mig imorse att just ”mitt barn” inte skulle dyka upp. Och så blev också fallet När man kom fick man en nummerlapp som man skulle bära. Barnen fick också en varsin med mentorns nummer på, och sen skulle barnen leta upp sin respektive mentor. Jag var visserligen inte helt ensam om att bli utan, men det kändes tråkigt att inte få möta barnet den där första gången tillsammans med alla de andra mentorerna.

Den ansvariga på skolan bad mig att komma till barnets skola i veckan så jag kunde få träffa honom där, och sedan följa honom hem och möta hans föräldrar. Det ordnar sig säkert bra, hoppas jag. Risken är ju bara att det inte blir något möte, och att man blir utan ”jobb” eller hur man nu ska säga. Tråkigt det också på något sätt. Man har ju trots allt varit inställd på att göra det här nu ett år. Nä, man ska inte ta ut händelserna i förskott, och som sagt ordnar det sig säkert!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *