Alla mina pengar

Nu har jag varit och tittat på Camilla och hennes danspartner på Gustav Adolfs torg. Det var en fin dans, men jag hade nog trott att det skulle vara en stor grupp. Istället var det bara Camilla och en tjej till. Är inte så insatt i dansen som en konstform, men jag tycker i alla fall att det var bra och att de var duktiga.

Det finns vissa saker som man skulle kunna ge alla sina pengar till för att stödja. Kampen mot bröstcancer och cancer i övrigt är en sån sak. Dessvärre har jag inga pengar, och jag hade absolut inga kontanter på mig att skänka idag. Men det var i alla fall fint att titta på alla (3000?) ljus som stod intill torget och brann i regnet. Träffade några av Idas klasskompisar som jag snackade med en stund.

Jag har ju faktiskt lite personlig erfarenhet av bröstcancer inom familjen. Min mormor råkade ut för detta för väldigt många år sedan, och besegrade den faktiskt. Tyvärr blev en bieffekt av att bli frisk att andra saker förvärrades, och förra sommaren gick hon bort efter att ha kämpat mot sin reumatism. Jag minns inte så mycket från den tiden, men jag har ett starkt minne av en familjesemester (en födelsedag tror jag) när mormor fick åka till sjukhuset på behandling. Jag tror hon kom tillbaks sen och helgen fortsatte som vanligt. Hon var så otroligt stark min mormor. Hon gnällde fan i mig aldrig, trots att det var mest synd om henne!

Jag saknar min mormor, och det blir så dumt när man flyttat så långt hemifrån att man inte fick träffa varken henne så många gånger ”de sista åren” eller hur man ska säga. Jag tror ändå hon är stolt och nöjd över den jag är och även om jag inte tror på någon direkt liv efter döden är hon ändå med på något vis.

Ja, personligare än såhär blir det kanske inte och nu känner jag mig nästan lite ledsen. Bäst att göra något roligt för att komma på bättre humör!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *