|
|
Postat kl. 20:02 den 19 maj, 2010 av Johan
På dagis är det alltid massa skvaller hit och dit. Man säger till fröken så fort det är något istället för att ta konflikten själv. Så ser det väl till en viss grad ut överallt antar jag. Och det är väl den vanligaste konfliktlösaren. Fröken.
Idag sa jag till fröken. Efter att själv ha försökt säga till en flicka som slog, rev, nypte mig på alla möjliga sätt fick jag nog. Jag gav upp och insåg att jag kommer inte kunna få den här flickan att lyssna på mig. Och tro mig, jag försökte verkligen allt, för efteråt blev jag lite coachad av den av fröknarna som hjälpt mig när mitt eget ”säga till” inte räckte. Och jag hade faktiskt gjort alla de ”steg” hon nämnde.
Konflikten är i alla fall löst och flickan lyssnade på sin fröken (inte mig då) men förhoppningsvis kommer hon lyssna bättre på mig i fortsättningen. Även om det bara är två dagar kvar.
Postat kl. 14:33 den 18 maj, 2010 av Johan
Innan jag lämnar förskolan idag så hör jag när en i personalen på småbarnsavdelningen pratar med en annan på avdelningen som är sjuk och följdaktligen ligger hemma.
I alla fall säger den av dem som är i min ände av linjen att: ”Oroa dig inte över förskolan, stanna du hemma och ta det lugnt. Vi har ju Johan”.
Ville bara säga det!
Postat kl. 12:23 den 18 maj, 2010 av Johan
Imorse var min mentor och hälsade på hos mig på förskolan. När mentorn kommer är det meningen att man ska hålla i en lektion. Om man är i förskolan är man såklart mer fri.
Jag fick hålla i en musiksamling med de stora barnen. Det gick ganska bra. Åtminstone över förväntan!
Sjävklart hade min mentor några funderingar och ett gäng kommentarer. Jag är dock ganska medveten om vad som gul dåligt och vilka bra samt dåliga sidor jag har. Bland annat kommenterade hon att jag verkar osäker i mitt ledarskap och att jag inte säger ifrån så barnen förstår. Detta är jag medveten om även fast jag tycker att gitarren i mitt knä är en liten undanflykt för att slippa ta tag i sånt. Ska man spela och sjunga samtidigt som man håller stenkoll på gruppen blir det nog inte en så kvalitativ musikstund.
Hur som helst är jag ganska nöjd, och det tror jag både min handledare och min mentor är också.
Nu har jag rast, och om två timmar bär det av till Lund. Allt för nu!
Postat kl. 12:31 den 17 maj, 2010 av Johan
Det är lite si och så med uppdateringarna nu känner jag. På veckorna har jag jättemycket praktik och går upp i, nästan lite för, anständig tid. Jag är trött på kvällarna och kan somna läskigt tidigt ibland. De egna kompositionerna står i princip stilla, även om jag jobbade på lite sköna projekt igår. Kreativiten är kommer lite i andra hand när man har så mycket att stå i. Egentlien borde det vara tvärtom, men praktiken får man inte strunta i hur som helst. Så då får min vanliga prioriteringsordning läggas åt sidan.
Nu är jag i alla fall inne på min sista praktikvecka. Min handledare vill att jag ska vara hos henne på storbarnsavdelningen. Vad jag vill spelar egentligen ingen roll, och jag förstår om hon vill se mig lite mer ”in action”.
Imorgon kommer min mentor på besök, och då hade jag egentligen tänkt sjunga med småbarnen. Vi får se hur det blir med det.
Postat kl. 12:26 den 14 maj, 2010 av Johan
Idag är det jättefå barn på dagis. Vi slog ihop båda avdelningarna men fick ändå inte fler än åtta barn. Och sju vuxna.
Vi åkte i alla fall till Folkets Park för att gör något roligt. På vägen till bussen ska vi gå över en cykelväg och jag frågar pojken jag har i min hand om det kommer några cyklar. Han svarar:
- Nej. Men en liten gumma på moped.
Och det han såg var då helt enkelt en gammal dam på som åkte på sin permobil.
Det jag tycker är så fantastiskt med hans citat är ”liten gumma”. I vilka sammanhang använder man begreppet ”gumma” nuförtiden? Förmodlien har han fått det från någon av sagorna som berättas på förskolan. Även om det är lite rolig sagt blir jag ändå lite tveksam till hur man berättar sagor. Är inte ”gumma” ett ord som vi lämnat bakom oss litegrann och man kanske skulle se över språket i alla gamla sagor så det är ord som vi verkligen tycker är väsentliga att befästa hos våra ”andraspråkselever”.
Detta kanske inte var ett jättebra exempel, men det satte ändå igång en intressant tanke hos mig.
Postat kl. 16:40 den 12 maj, 2010 av Johan
Idag har jag hållt i min första samling någonsin. Det är väldigt mycket ”första gången” nu, trots att jag snart är färdig förskollärare. Först blöjorna och nu detta. Hur som helst gick samlingen bra! Vi sjöng ungefär det de brukar sjunga på sina samlingar, fast istället för piano spelade jag gitarr idag. Det tyckte nog barnen var lite spännande. Nästa vecka kanske jag provar att lära dem en ny sång. För om jag är på småbarnsavdelningen nästa vecka ska jag banne mig hålla i varenda samling. Bäst att passa på eftersom detta kanske är både min första och sista praktik i förskolan under utbildningen. Sen ska jag alltså vara klar.
Sista praktiken har jag redan börjat planera inför, och jag kan väl säga som så att det lutar åt att den blir i skolan. Och eftersom montessori är kul och jag är låst till mitt partnerområde Rosengård så är det ganska givet var jag vill vara.
Nu är jag i alla fall hemm från praktiken. Imorgon är det helgdag (fråga mig inte varför) men medans alla andra har klämledigt på fredag så ska jag upp och till praktiken. Men vi tar en dag i taget. Först ska jag hitta på något att göra under kvällen, och när morgondagen är här kommer förhoppningsvis Ida hem till Malmö igen. Hon skulle kommit igår, och istället kommer hon imorgon. En hel vecka blev det tillslut! Det ska bli skönt att ha henne hemma igen. Utan hund som skäller och fästmö som talar blir det under vissa stunder väldigt tyst här hemma.
Nu ska jag göra någonting. Osäker på vad, men här rundar jag i alla fall av detta inlägg…
Postat kl. 12:21 den 11 maj, 2010 av Johan
Idag ska jag ha gitarrlektion som alla tisdagar. Fast idag har jag inte de vanliga grupperna. Förra veckan var nämligen avslutning för dessa.
Idag ska jag istället fortsätta privat med en av eleverna som väldigt gärna ville fortsätta hos mig. Det känns bra! Vi kommer köra på fram till sommarlovet åtminstone, och sen får vi se om det fortsätter.
Nu har jag i alla fall rast på praktiken, och snart är det dags att möta barnen igen.
Postat kl. 12:02 den 10 maj, 2010 av Johan
Igår kom jag att tänka på gråt. För mina dagar under praktiken är mest fyllda med gråt hela tiden. Jag skulle nog vilja säga att det är gråt en gång i kvarten. I alla fall på avdelningen bland de större barnen. Bland de yngre hände det, tror det eller ej, mer sällan. Och med en kvart menar jag inte i snitt för ibland är det fler som gråter samtidigt, och då blir snittet ännu ”värre”. Nej, men en gång i kvarten är det i alla fall gråt.
Oftast gråter de för att de slagits eller för att någon sagt något dumt. Mest sällan gråter barnen för att de ramlat eller liknande. De kan oftast ta ganska hårda smällar, men om någon skrattar på fel sätt; ja då blir det gråt. En annan gråtsituation är när barnen blir lämnade på morgonen. Det tycker nog de flesta är ganska jobbigt, men de uttrycker det på olika sätt.
Själv gråter jag nästan aldrig. Senast jag smågrät lite var för lite drygt ett år sedan när min syster var med i en bilolycka. Det gick efter omständigheterna bra med henne men hon blev helt sönderslagen. Jag fick visserligen aldrig se henne, men jag minns att det kändes väldigt konstigt och overkligt när mamma ringde och berättade att det var såpass illa som det var.
Det blev inte så mycket gråt för jag var hemma hos Ida, och även om jag inte har något egentligt problem med att gråta kändes det svårt eftersom jag och Ida var relativt nya bekantskaper. Jag hade hur som helst aldrig gråtit inför Ida, och när jag tänker efter har jag fortfarande inte gjort det. Inte för att jag tycker att det skulle vara jobbigt, utan för att det är inte naturligt för mig att gråta. Det kommer liksom inte så lätt.
Det tillfälle jag gråtit absolut mest under mitt vuxna liv var för två somrar sedan. Då dog min mormor och det resulterade i en herrans massa gråt i flera olika etapper under sista halvan av sommaren.
På ett sätt är det bra att jag inte gråter så ofta. För det betyder ju att det inte händer så allvarliga saker så ofta som kräver en gråt. En gång om året kanske man bör släppa på kanalerna dock. För det är ändå en skön känsla att vara lite sårbar och ledsen en stund.
Postat kl. 22:12 den 9 maj, 2010 av Johan
Sen Martin var här har jag mest suttit med remixerna. De kan mycket väl vara färdiga nu. Alla tre! Hoppas på att få lite kommentarer på dem, och kanske fixa till några smågrejer. Sen får vi se vad det blir av dem som sagt. Jag har också fått iväg bakgrunder till Maria och ska spela in sång med någon kille på Ingesund nu i veckan.
Nu sitter jag och tittar på Licence to kill. Det blev ingen bio, för jag pallade inte. Kanske imorgon om jag inte är helt död efter praktiken.
Postat kl. 17:51 den 8 maj, 2010 av Johan
Idag har jag remixat bleek-låt nummer två. Jag har kommit ganska långt, och det låter ganska bra. Lite märkligt är dock att refrängen växlar mellan 7/8 & 4/4. Jag hade egentligen tänkt göra en danslåt, men istället valde jag att göra en mer elektronisk remix. Den blir som låten hade blivit om de använt synthar och trummaskin istället för gitarrer och trummor. Kanske får jag publicera låtarna här när jag är klar.
Imorgon kommer Martin och provlyssnar. Hoppas på bra respons!
Nu ska jag slacka en stund. Man uppskattar helgen så mycket mer när man har jobbat en hel vecka.
|
Prinsessans Rockband Prinsessan på Spotify! Tryck på prinsessan.
|
