Twitter

Posting tweet...

Flickr

Stop.

Morgan and Borat.

Ta ett bad och lyssna på föreläsaren kanske?

Food.

At work.

Jeff.

One guy (who actually is) from Reno.

Two guys (not really) from Reno.

Chefen har köpt in till alla sina nio avdelningar.

Home made pizza.

Fler foton

Lite Rosengårdskritik

Idag skickades tydligen ett pressmeddelande ut från skolinspektionen angående skol- och förskolsituationen i Rosengård. Det var en herrans massa kritik. Vi fick lite info om detta på vår arbetsplatsträff nyss, och jag beslöt mig att googla vidare om det när jag kom hem. Att få hård kritik är ju aldrig kul, men jag tycker ändå att Jytte Lindborgs uttalande från pressmeddelandet känns betryggande.

-  Det är klart att jag och alla vi som arbetar i Malmö stad blir frustrerade och besvikna. Samtidigt är vi inte överraskade över resultatet. Vi vet att situationen är allvarlig och det är därför vi är mitt uppe i ett stort förändringsarbete kallat Framtidens skola, säger barn och ungdomschef Jytte Lindborg. (länk till hela)

Här kan man läsa hela rapporten (själv sökte jag efter ordet ”förskola” i dokumentet och har alltså inte läst alla de 199 sidorna). Jag har arbetat sammanlagt fem dagar i Rosengård, men har däremot genomför åtminstone 20 veckors praktik inom området, och jag känner inte alls igen mig i det som skrivs. Alltså, förmodligen så är det lite olika från förskola till förskola (och givetvis skola till skola), men jag har otroligt svårt att finna något slags fog för kritiken i det jag sett. Hur som helst känns det i alla fall bra att ha läst det, för nu vet jag vilka brister som skolinspektionen funnit i verksamheterna (överlag), och då är det väl upp till mig (och alla andra) att arbeta på det.

Slutligen är det ju med detta som med all annan övrig rapportering från Rosengård att det som är positivt kommer i skymundan och det som är negativt hamnar i fokus. Jag har under min utbildning flera gånger varit kritisk över att jag fått göra hela min praktik i Rosengård, för det är trots allt ett världsunikt klimat, men såhär i efterhand känner jag mig både stolt och nöjd över min praktik, men framförallt att jag fått jobb och skall arbeta inom stadsdelen. Jag tror det är folks förutfattade meningar och medias rapportering som gör det svårt för förskolorna att fylla sina lediga tjänster med behörig personal. Men vad är de så rädda för?

Men.

Kom igen…

Vad gör man helst? Går man hellre hemma med en förskollärarutbildning och är arbetslös än ger Rosengård en chans? Kanske finns det inte så många arbetslösa förskollärare, men för er det gäller. Ge Rosengård en chans. Jag är ganska säker på att ni inte kommer ångra er. Och om det nu är så illa kan det ju bara bli bättre, och vem vill inte bidra till en bättre värld.

Right?

Praktik

Praktiken flyter på bra. Onsdagar innebär öppning för min och min handledares del. Det känns okej från och med tio minuter efter man vaknat fram tills barnen ska sova strax innan tolv. Då vill man helst bara krypa ut på balkongen och krypa ner i en stor variant av de små sovsäckar barnen sover i.

Men det gör man inte. Jag är inte den som sover mitt på dagen! Så när personalen på avdelningen ligger och sover under rasten passar jag på att göra andra viktiga saker. Som att läsa bloggar (inte så viktigt) eller skicka mail (oftast ganska viktigt).

Om ungefär tio minuter kör vi igång igen. Visserligen ska barnen sova en stund till, men när de vaknat kör vi på fram till 15:15. Sen kanske jag åker och köper mig en iPad.

Tortyr!

Idag var jag med om något fruktansvärt hemskt. Det var precis innan vilan, och de små barnen skulle sova. Eftersom de sover ute på en stor balkong sover de med alla sina ytterkläder på. Jag skulle i alla fall klä på en flicka (2 år) sin overall, sin mössa och sina vantar. Det ville inte hon. Och de dödsångestskrik hon gav ifrån sig, samtidigt som hon grät värre än jag sett något barn någonsin gråta, var det värsta jag varit med om. Samtidigt fick jag rådet av personalen att inte ge upp. Ger man upp visar man att gråt och gnäll lönar sig för att få det man vill ha. Så jag kämpade på, och flickan skrek. Efter riktigt jävla många om och men var i alla fall overallen på, och flickan kunde somna på sin plats. Men det var inte en rolig väg dit… Min handledare tyckte i alla fall att jag skötte mig bra.

Nu ikväll har jag varit på Southern Kitchen med Johan Gren. Vi skulle egentligen ut och käka, men tyckte ett Quiz verkade kul. Vi kom på sjätteplats av sammanlagt åtta lag (efter att ha varit fyra i pausen). De kör varje tisdag, så det får bli en repris nästa vecka. Och då ska vi se till att plocka lite fler poäng… Vi missade några riktigt störande frågor som vi borde fått rätt på, eller åtminstone var riktigt nära att pricka.

En riktig skitdag

Det visade sig att den här dagen skulle bli en riktig skitdag. Nu börjar det ordna upp sig, men vi kan väl ta det från början.

Vaknar på tok för tidigt och kan inte somna om. Går inte ut med Timo, för jag har ont i hela kroppen och väljer att ligga kvar en stund på grund av det. Känner den där förkylda känslan i gommen och näsan och tänker kort och gott ”Fan”. När Ida vaknar går vi upp och äter frukost och den förkylda känslan känns värre medans nacken och ryggen fortsätter göra ont.

Sätter mig och väntar vid brevlådan (nja, kanske inte riktigt). Idag hoppas jag nämligen att få mitt praktikomdöme som min handledare på förskolan skulle posta till mig i måndags, eftersom hon inte skrivit färdigt det när jag var på förskolan i onsdags förra veckan. Nu kom det inte iväg på måndagen utan istället på tisdagen, vilket borde betyda att pappret skulle kommit fram redan igår. Nä, så roligt ska vi inte ha det. Runt tolv-tiden börjar jag bli nervös. Min handledare sa ju att jag skulle lämna in det den här veckan och att nästa vecka INTE var okej. Jag tänker att jag får åka ut till förskolan och låta henne skriva ett nytt papper, men när jag ringer så svarar hon inte illa. Panik!

När jag ringt och beklagat mig lite för min mentor trillar pappret så småningom ner i brevinkastet. Lite sent för att vara posten kan tyckas.

Nu är i alla fall pappret inlämnat och alla böcker jag lånat på skolan är återlämnade.

Bara min sablars förkylning (eller vad det nu är) som måste bort för att den här helgen ska bli bra! Eller, den kan visserligen inte bli annat än bra. Jag får ju träffa hela min släkt på mammas sida (förutom morfar). Det händer bara en gång om året att alla är samlade, och det brukar vara kring jul. Så imorgon blir väldigt speciellt. Hur ska vi klara att träffa varandra utan juklappar och slask?

Ja, det ska nog gå! Om någon timma åker jag ut till flygplatsen.

Till nästa gång!

Ha d gött!

Färdig!

Nu är jag klar med precis allt som jag hade tänkt göra idag. Montessori-uppgifterna är klara och inlämnade, montessori-materialet är tillverkat och klart (även om det inte är det snyggaste har jag i alla fall något att presentera imorgon), praktik-uppgiften är färdig och inlämnad, praktik-målen är utvärderade och inlämnade, opponeringen till på onsdag är färdigställt och gittarlektionen… Ja, den är faktiskt också färdigplanerad.

Nu är det bara att ställa klockan till imorgon kvar, och sen är jag färdig med kvällen.

Dessutom har jag lämnat tillbaks Zena (hunden vi passade) till Kiia, samt druckit kaffe och tagit en lång promenad med henne och hundarna.

Helvete vilken produktiv dag!

Hörs imorgon!

Första gången

Trots att detta är sjätte terminen på min utbildning var det första terminen som jag gjorde praktik i förskolan. Väldigt många i samma sits har säkert massa tidigare erfarenheter från förskolan eller barn i allmänhet att stoltsera med, men det har faktiskt inte jag. Därför har det varit en praktik som hela tiden bjudit på nya erfarenheter, kunskaper och många ”första-gången”-händelser. Här är listan!

Under den här praktiken är det första gången jag…

  • …bytt blöja.
  • …hållt i en samling.
  • …sjungit med förskolebarn.
  • …skällt på ett barn.
  • …målat tillsammans med barn.
  • …läst saga för barn.
  • …löst konflikt mellan två eller flera barn.
  • …tröstat ett gråtande barn.

Och säkert ett gäng saker till som jag just nu inte kommer på.

Allt detta skulle kanske kunna ses som själva stommen i verksamheten. Nu har jag den! Nu vet jag var förskolan är!

Och jag ser fram emot att möta den på riktigt. Ett halvår kvar.

Håll ut!

Kulturfest

Under dagen idag har jag och Jessica jobbat med arbetet, och det har väl gått en liten liten bit framåt. Vi fastnar så lätt… Nog om det!

Klockan fem var jag i alla fall bjuden till min praktikförskola där de skulle ha något de kallar för ”Kulturfest”. Kort skulle man kunna säga att det är ett tillfälle för personalen att träffa familjerna till alla barn. Och inte på ett tråkigt utvecklingssamtal eller ett föräldramöte. En fest helt enkelt. Ett sätt att umgås och lära känna varandra!

Alla plockar med sig en maträtt från sitt hemland. Vissa varmrätter och vissa efterrätter. Jag hade dragit lotten efterrätt och eftersom Jessica skulle med styrde hon upp lite rabarber till en rabarberpaj. Jag gjorde inte så mycket mer än köpte vaniljsåsen, men ändå.

Det var fantastiskt roligt att träffa alla barn igen! Trevligt också att träffa personalen och alla familjer. Och vilken god mat det fanns! Riktigt inspirerande och även om man inte får samma förutsättningar som förskolorna i Rosengård med mångfald så tror jag ändå det är värt att göra liknande saker. Var man än jobbar. Det uppskattas av alla!

Nu ska jag åka hem till Ida och umgås lite. Vi får korta dagar tillsammans nu. Men snart är skolan slut, och då har vi all tid i världen.

Examensarbete & Montessori

Nu är praktiken slut och man är tillbaks till den ganska tråkiga högskoleverkligheten igen. Det har varit fyra bra veckor. Såhär i efterhand minns man bara allt som är positivt, som det brukar vara. Inte för att det funnits något starkt negativt med praktiken, men man kan inte ha roligt 24 timmar om dygnet. Hur skulle det se ut?

I alla fall har Jessica varit här en sväng idag. Vi försökte jobba lite på examensarbetet, men vi var segstartade. Det blev dock en liten vändning i vårt syfte och frågeställning, men eftersom vi ska ha handledning imorgon ville vi inte ändra för mycket i vårt dokument. Onödigt att få respons på en text som inte längre är aktuell.

Nu sitter jag och jobbar med lite Montessori-uppgifter som ska lämnas in under den här och nästa vecka. Ingen vila, ingen rast! Det känns faktiskt ganska okej just nu, men jag behöver verkligen tips på ämnesintegrerade kulturmaterial att tillverka. Jag har trott att det funnits några bra ideer i mitt huvud en längre tid, men icke. Jag satte mig nyss och skrev ner ett av dem, och kom underfund med att det var riktigt riktigt dåligt. Så illa alltså!

Bara att försöka göra om och göra rätt. Hjälp mig gärna om du har några superidéer!

The Break up

Nu är jag hemma från den sista praktikdagen den här perioden. Det känns otroligt tråkigt, och det känns väldigt konstigt att jag inte ska dit igen på måndag. Faktum är att jag hellre går dit några veckor till än fortsätter arbetet med examensarbetet. Det måste ju ändå ses som någon positivt? Att jag valt rätt väg menar jag? Plugga till lärare är ju något man gör en kort stund, så det måste man inte vara helt nöjd med. Yrket ska man däremot ha några år, så det är viktigare att man trivs med det.

Dagen har ändå varit ett bra avslut. Jag började dagen med att ha samling för båda avdelningarna på en gång. Det var många barn i ringen som sjöng tillsammans med mig. I slutet av samlingen förklarade jag att det var min sista dag och överlämnade en varsin present till avdelningarna. Jag hade bsställt två prinsess-affisher av min morbror. Eftersom jag läst böckerna för båda grupperna var de bekanta med prinsessan. Själv fick jag en bok fylld med ramsor av min handledare. Väldigt bra eftersom jag känner att min ramskännedom inte är den bästa!

Under resten av dagen växlade jag lite mellan avdelningarna. Eftersom det var ganska varmt ute var båda avdelningarna mest utomhus, så man slapp välja. Sen började barnen droppa av en och en, och det kändes som en bra avvänjning. När jag tillslut gick hem var det bara ett barn kvar.

Barnen kanske inte riktigt förstår att jag inte kommer vara hos dem mer, men jag kommer i alla fall sakna dem alla. Kanske kommer sakna mig och fråga efter mig också. Jag hoppas det! Då har man i alla fall lämnat ett litet avtryck i deras liv.

På onsdag ska jag tillbaks en sväng till förskolan. Då är det nämligen kulturfest då alla barn och föräldrar samlas och äter mat från hela världen (i alla fall från alla de länder som finns representerade i barngruppen). Kanske man kan se det som ett sista möte efter man gjort slut då man lämnar tillbaks saker man lämnat hos varandra.

Stökigt ibland

Näst sista dagen på praktiken flyter på bra. Personalen springer dock på möten i olika omgångar hela tiden, så det har inte varit mer än jag och en till på avdelningen på hela morgonen. Mycket eget ansvar, vilket såklart är bra såhär i slutspurten. Jag tycker också att jag klarar det ganska bra och säger ifrån bra när barnen gör något dumt.

Ja, det kanske inte låter så bra att mycket av kommunikationen med barnen sker när de gjort något fel, men det är tyvärr så det blir litegrann. Konstruktiv kritik till en teckning är underårnat slagsmål.

Eftermiddagen kommer bli ganska mycket samma, fast nu har det kommit en vikarie för den i personalen som är sjuk.