Postat kl. 13:25 den 17 juni, 2010 av Johan Eckman
På min första sidoämnestermin så gick jag extrakursen ”Musik i förskolan I”. Den var på kvällstid ungefär en gång varannan vecka. Kursens moment var gitarr, sjunga i grupp och musikteori. Tre saker som jag anser mig kunna väldigt bra. Halvvägs in i kursen insåg jag att kursen i sig inte skulle ge mig så mycket, men jag tänkte ändå göra examinationen för att få ut några extrapoäng till min examen. Dock visade det sig vara så att examinationen skulle göra en vecka in på ”sommarlovet” och alltså efter att ”den riktiga” utbildningen avslutats. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag gjorde, men jag kunde inte göra examinationen och bad dem att stryka mig från kursen. Det visade sig dock att de inte kunde det eftersom terminen var officiellt avslutad. De tyckte det var tokigt att vi hade examinationer efter terminens slut.
Ja, i alla fall. För en vecka sedan ungefär tänkte jag att jag skulle ta tag i det där underkända betyget och kanske göra en kompletterande uppgift för att få åtminstone ett Godkänt. Efter många turer fram och tillbaks mellan kursledaren, kåren och någon utbildningsansvarig på lärarutbildningen har det kommits fram till att jag i princip måste gå kursen igen och genomgå alla nya moment som tillkommit till kursen. Målen är desamma, men hur man når dit skiljer sig lite. Kontentan är att jag skulle behöva lägga ner en himla massa tid på en kurs jag inte ens behöver. För jag kan spela gitarr, jag kan musikteori och jag kan sjunga i grupp. Dessutom kan jag hålla i musiksamling med barn. Men jag har inga högskolepoäng som bevisar det.
Och det är någonstans där jag vill göra en poäng av detta inlägg. För det kanske inte handlar lika mycket om ”musik i förskolan” som det gör om det falska poängsystemet.
Vad säger 15 högskolepoäng om vad man egentligen kan?
Jag hoppas en framtida arbetsgivare kan se till min musikaliska kunskap och hur jag använder den tillsammans med barnen snarare än vad mina högskolemeriter säger om min kunskap i ämnet.
Postat kl. 18:41 den 10 mars, 2010 av Johan Eckman
Efter en riktigt lång dag på praktiken hade man hoppats att dagen skulle varit slut. Nejdå! Här jobbas det på flitigt minsann! Jag sitter nu och skriver på min Reggio Emilia-omtenta. Jag skriver mycket och blir riktigt nöjd, men jag är nog inte där min examinator vill att jag ska vara riktigt än. Instruktionerna är så luddiga, så jag funderar på om jag verkligen kommer att nå dit. Den här hemtentan har de nog slängt ihop på en eftermiddag utan att riktigt tänka på vad de skrev. Det är lite ”å ena sidan, å andra sidan” över det hela.
Man ska göra en dokumentation och analysera den. Sen ska man tänka ut hur man skulle kunna gå vidare baserat på den första observationen. Sen har det gjort ett stycke i fet stil där det står att man ska genomföra en träff med barnen där man testar det man bestämt sig att göra. Däremot står det ingenting om hur man sedan ska infoga det i arbetet, och huruvida man ska dokumentera och analysera även detta. För ska man analysera även denna examination och bestämma ytterligare en träff blir det som en (ond) cirkel som aldrig tar slut. Man kommer ju alltid att kunna gå vidare, och eftersom arbetet ska vara på 4-5 sidor (jag har redan skrivit tre när jag knappt börjat analysera dokumentation 1) blir det antingen ett väldigt kortfattat arbete, eller ett alldeles för långt arbete.
Jag är dock inte redo att ge upp riktigt än. Inte för att jag är särskilt sugen på att försöka och fortsätta skriva, utan mer för att jag inte vet hur länge jag kan ha de här poängen släpandes efter mig. Eftersom jag läser lärarutbildningen på ”avancerad nivå” som det så fint heter borde det finnas en gräns för hur få poäng man måste klarat fram tills nu för att fortsätta plugga. Risken är att jag inte får fortsätta in i nästa kurs om jag inte har alla poäng med mig från sidoämnena. Detta skulle jag ha tagit reda på för längesedan, men det har inte blivit av. Jag har mig själv att skylla helt enkelt.
Jag skriver en liten stund till, och sen tar jag beslut om huruvida jag måste börja om från början eller inte.
Postat kl. 12:44 den 20 januari, 2010 av Johan Eckman
Jag träffade Kim i Montessorikursen, och eftersom vi båda är killar blev vi kompisar. Man får ta alla chanser man får när 90% av alla på utbildningen är tjejer (jag tror statistiken stämmer något sånär). Kim är en väldigt trevligt kille och under Montessorikursen hängde vi en hel del. Han började dock på utbildningen ett år innan mig (2006), och anledningen till att han läste sidoämnen samtidigt som jag var att han tog ett års uppehåll från studierna. Det får man absolut göra!
Grejen är den att när jag började lärarutbildningen var jag den första i ”den nya lärarutbildningen” som jag tror att de kallar den. Detta betyder att mitt första år på utbildningen såg lite annorlunda ut mot vad den gjorde under Kims första år. Så när Kim, inget ont anande, skulle söka in på utbildningen igen efter sidoämnesstudierna visade det sig att han inte var behörig att fortsätta studera Barn- och ungdomsvetenskap på avancerad nivå. Det var en kurs som saknades. Denna kurs går endast en gång om året, och denna gång om året är efter sommaren (alltså på höstterminen). Detta resulterade i att Kim måste fortsätta läsa sidoämnen en termin till för att hålla sig sysselsatt fram tills han kan läsa igen kursen han missat.
Slutaktligen kan inte Kim börja på avancerad nivå förens vårterminen 2011 (i mitten av januari). Detta är då han egentligen borde ha fått ta sin examen tillsammans med mig och mina kursare (höstterminen 2010 slutar i januari 2011). Kim får alltså slita i ett år längre än alla andra på utbildningen, på grund av att han tog ett års studieuppehåll.
CSN kostar pengar, och jag känner väldig sympati för Kim.
Man kan ju också ställa sig frågan om en endaste kurs, som måste haft någon slags motsvarighet i Kims utbildning, gör honom mindre behörig än mig för att studera på avancerad nivå?
Tycker ni synd om Kim och vill motivera honom att fortsätta sin utbildning trots dessa motgångar kan ni droppa en kommentar till detta inlägg så skickar jag det vidare!
Andra bloggar om: Lärarutbildning, Avancerad nivå, CSN,
Postat kl. 10:20 den 19 januari, 2010 av Johan Eckman
Usch, det finns verkligen inte många saker som är värre än att vakna upp med den där svullna känslan bak i gommen, som brukar betyda en sak. Förkylning på gång. Jag kände det redan igår kväll och trodde jag kunde döda det värsta med lite Jägermeister, som jag gjorde i julas, men det verkar inte som det tog riktigt. Efter en dusch kan jag åtminstone andas igen, och nu börjar det bli dags för frukost.
Idag är det ju för övrigt introduktion till den nya kursen. Efter ett år av sidoämnesstudier är jag nu tillbaks på lärarutbildningen igen! Trots att den sista kursen i sidoämnena (Reggio Emilia) var ett riktigt nerköp, så har det ändå varit väldigt roligt att läsa sidoämnen. Framför allt var Montessori roligt, och imorgon är det introduktion till Montessori II.
Nu ska jag som sagt ta en liten frukost och tycka synd om mig själv en stund. Sen blir det promenad till skolan tillsammans med Camilla.
