Var i Lund och repade med nya bandet igår. Det gick bra, trots att jag mådde crap mestadels hela tiden. Kom hem, mådde sämre, gick till sängs, tog en ipren, försökte sova, började må bättre, satte igång datorn, gick och la mig igen, somnade, vaknade pigg, såg melodifestivalen och nu mår jag crap igen.
Fast inget av mitt crap-mående har med melodifestivalen att göra. Det kanske bör förtydligas. Jag har gått i två veckor och väntat på att bli sjuk, så på ett sätt är det väl skönt att ha det överstökat. Det blir lätt så när man jobbar med barn, och första/andra veckan på alla mina praktikperioder har jag alltid blivit sjuk.
Melodifestivalen då? Jo, det känns bra! Jag är glad att Saade vann och inte Danny. Han hade en alldeles för tafflig refräng. Dessutom tror jag läckerbiten Saade kommer gå hem rätt bra ute i Europa. Det är i alla fall ingen (jävla) Anna Bergendahl vi skickar i år. Och låten ”Popular” då? Ja, det var väl ungefär 15 år sedan svenska folket brydde sig om hur det faktiskt lät. Nuförtiden är det bara att ha en snygg artist som rör sig bra, sjunger någorlunda och har någonting att sjunga till. Fast jag tycker visserligen att låten är ganska bra, och den kommer nog växa ännu mer när jag lyssnat mer på den. För Saade är faktiskt en riktigt bra artist, det ska man inte sticka under stolen med, även om jag tror att svenska folket röstade på honom av fel anledningar.
Idag skickades tydligen ett pressmeddelande ut från skolinspektionen angående skol- och förskolsituationen i Rosengård. Det var en herrans massa kritik. Vi fick lite info om detta på vår arbetsplatsträff nyss, och jag beslöt mig att googla vidare om det när jag kom hem. Att få hård kritik är ju aldrig kul, men jag tycker ändå att Jytte Lindborgs uttalande från pressmeddelandet känns betryggande.
- Det är klart att jag och alla vi som arbetar i Malmö stad blir frustrerade och besvikna. Samtidigt är vi inte överraskade över resultatet. Vi vet att situationen är allvarlig och det är därför vi är mitt uppe i ett stort förändringsarbete kallat Framtidens skola, säger barn och ungdomschef Jytte Lindborg. (länk till hela)
Här kan man läsa hela rapporten (själv sökte jag efter ordet ”förskola” i dokumentet och har alltså inte läst alla de 199 sidorna). Jag har arbetat sammanlagt fem dagar i Rosengård, men har däremot genomför åtminstone 20 veckors praktik inom området, och jag känner inte alls igen mig i det som skrivs. Alltså, förmodligen så är det lite olika från förskola till förskola (och givetvis skola till skola), men jag har otroligt svårt att finna något slags fog för kritiken i det jag sett. Hur som helst känns det i alla fall bra att ha läst det, för nu vet jag vilka brister som skolinspektionen funnit i verksamheterna (överlag), och då är det väl upp till mig (och alla andra) att arbeta på det.
Slutligen är det ju med detta som med all annan övrig rapportering från Rosengård att det som är positivt kommer i skymundan och det som är negativt hamnar i fokus. Jag har under min utbildning flera gånger varit kritisk över att jag fått göra hela min praktik i Rosengård, för det är trots allt ett världsunikt klimat, men såhär i efterhand känner jag mig både stolt och nöjd över min praktik, men framförallt att jag fått jobb och skall arbeta inom stadsdelen. Jag tror det är folks förutfattade meningar och medias rapportering som gör det svårt för förskolorna att fylla sina lediga tjänster med behörig personal. Men vad är de så rädda för?
Men.
Kom igen…
Vad gör man helst? Går man hellre hemma med en förskollärarutbildning och är arbetslös än ger Rosengård en chans? Kanske finns det inte så många arbetslösa förskollärare, men för er det gäller. Ge Rosengård en chans. Jag är ganska säker på att ni inte kommer ångra er. Och om det nu är så illa kan det ju bara bli bättre, och vem vill inte bidra till en bättre värld.
Så var man igång igen, på riktigt. Måndagarna måndag som Killfröken kallade den i sin blogg. Den första riktiga arbetsdagen det här året, om man jobbar i skolan. Jag har visserligen tjuvstartat lite med skolarbetet och skrev ganska mycket förra veckan tillsammans med Jessica. Idag har jag visserligen inte skrivit nått, men istället har jag kommit igång med jobb, vilket betyder gitarrlektioner i det här fallet. Har nyss kommit hem från Lund där jag hade lektioner med de vanliga eleverna, och vi hade faktiskt två riktigt bra lektioner. Bättre start på gitarrterminen kunde man nog inte fått!
Imorgon har jag träff med min praktikmentor från högskolan, och då borde jag få reda på om jag är godkänd på min praktik eller inte. Det ska nog inte vara några problem, och det ska nog mycket till för att inte bli godkänd, men man är ju inte helt säker förens betyget är inskrivet i alla databaser.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Planera veckan kanske? Ringa nått samtal? Jodå.
Jag skickar inte julkort. Har aldrig skickar ett julkort. Kommer förmodligen aldrig att skicka ett julkort. Inte så länge livet ser ut som det gör just nu, och lite liknande det. Men jag lyckas alltid få ett julkort. Oftast kommer det från samma personer. I år slog jag nog alla rekord då jag fick tre julkort (fast bara två med posten). Här är årets julkort:
1. Från Anna och Emil. Ja, Anna brukade skicka julkort även innan Emil kom in i bilden, vad jag kan minnas. Alltid lika trevligt. Och skönt att de är konsekventa. Även utan svar så dyker julkortet upp. Och i år blev jag faktiskt särskilt glad.
2. Från mina gitarrelever och deras familjer. Otroligt fint – och oväntat! Dessutom skickade de med en bok om kaffe. Kanske för att jag ständigt pratar om min nya espressomaskin och deras fantastiska kaffe latte jag alltid blir bjuden på. Jag blev väldigt glad. Faktum är väl att jag egentligen har dem att tacka för min vinst. De var ju en del av inlägget jag skrev som jag vann med. Så, tack!
3. Från personalen (och barnen) på avdelningen där jag gjort min praktik. Väldigt uppskattat, och särskilt med presenten jag fick! Nu kan jag inte avslöja vad det var för något eftersom jag var tvungen att köpa en likadan till som jag kunde ge bort. Ja, otroligt fint i alla fall.
Och det var de tre. Alla skänkte mig mycket glödje, och kanske kan jag återgälda den glädjen genom att göra dem glada. Jag visar ju trots allt att jag blev glad! Eller så… Tack i alla fall.
Nu ska jag sova. Är helt slut efter dagens långa bilfärd från Malmö till Arvika.
Snart flyttar jag. Nä, inte riktigt. Snart flyttar min hemsida. Jag har fått tummen ur arslet och skaffat mig ett riktigt webhotell. Någon dag framöver så kanske inte sidan kommer fungera, men det betyder bara att jag befinner mig mitt emellan två webbhotell. En bra och ett dåligt.
Idag har jag gjort klart praktiken, vilket betyder att livet börjar ordna upp sig igen. Kanske innebär det att jag kommer skriva mer, kanske inte.
Nu har det blivit några dagar utan uppdatering. Saker och ting flyter på som de brukar och dagarna (under veckorna alltså) spenderas på förskolan tillsammans med en underbar barngrupp och tre trevliga kollegor. När jag kommer hem är jag oftast väldigt trött och gör inte särskilt mycket.
Annat som är nytt är dock att lägenheten nu är tömd från Idas saker, och det ekar tomt i både vardagsrum och kök. Jag har dock gjort det väldigt fint inne i min studio, där jag förmodligen kommer spendera all vaken tid. All sovande tid spenderar jag i sovrummet, och där är det inte så stor skillnad mot innan.
Vi har även fått en lite halvdiffus deadline för prinsessplattan, och väldigt snart ska jag berätta mer om detta projekt som jag jobbat med i snart ett halvår. Det är lite saker som ska skrivas och verifieras först, men det ska inte ta så lång tid. Med projektet går det väldigt bra, och under eftermiddagen/kvällen idag har jag spelat in en ”ny” låt som snart ska sjungas in. Under veckan gör jag också nya inspelningar med Clara, men även med två andra människor som ska sjunga en duett.
Ja, veckan som kommer blir händelserik minsan! På onsdag ska jag till exempel iväg på intervju för den här bloggen. Kolla in den! 13:e december är det min tur!
Praktiken flyter på bra. Onsdagar innebär öppning för min och min handledares del. Det känns okej från och med tio minuter efter man vaknat fram tills barnen ska sova strax innan tolv. Då vill man helst bara krypa ut på balkongen och krypa ner i en stor variant av de små sovsäckar barnen sover i.
Men det gör man inte. Jag är inte den som sover mitt på dagen! Så när personalen på avdelningen ligger och sover under rasten passar jag på att göra andra viktiga saker. Som att läsa bloggar (inte så viktigt) eller skicka mail (oftast ganska viktigt).
Om ungefär tio minuter kör vi igång igen. Visserligen ska barnen sova en stund till, men när de vaknat kör vi på fram till 15:15. Sen kanske jag åker och köper mig en iPad.
Idag var jag med om något fruktansvärt hemskt. Det var precis innan vilan, och de små barnen skulle sova. Eftersom de sover ute på en stor balkong sover de med alla sina ytterkläder på. Jag skulle i alla fall klä på en flicka (2 år) sin overall, sin mössa och sina vantar. Det ville inte hon. Och de dödsångestskrik hon gav ifrån sig, samtidigt som hon grät värre än jag sett något barn någonsin gråta, var det värsta jag varit med om. Samtidigt fick jag rådet av personalen att inte ge upp. Ger man upp visar man att gråt och gnäll lönar sig för att få det man vill ha. Så jag kämpade på, och flickan skrek. Efter riktigt jävla många om och men var i alla fall overallen på, och flickan kunde somna på sin plats. Men det var inte en rolig väg dit… Min handledare tyckte i alla fall att jag skötte mig bra.
Nu ikväll har jag varit på Southern Kitchen med Johan Gren. Vi skulle egentligen ut och käka, men tyckte ett Quiz verkade kul. Vi kom på sjätteplats av sammanlagt åtta lag (efter att ha varit fyra i pausen). De kör varje tisdag, så det får bli en repris nästa vecka. Och då ska vi se till att plocka lite fler poäng… Vi missade några riktigt störande frågor som vi borde fått rätt på, eller åtminstone var riktigt nära att pricka.
Jag har typ varit hemma i tre timmar eller nått sånt. Först praktik hela dagen mellan 07:30 och 15:16. Då gick nämligen bussen mot Lund och gitarrlektionerna. Lite senarelagda på grund av praktiken. Dessutom ”jobbade jag över” litegrann eftersom de behövde hjälp med att stränga om en gitarr.
Nu är jag helt slut och funderar på sängen. För så tidigt är det inte. Klockan är ju faktiskt över elva, även om det bara är lite över.
I helgen har jag åkt i skyttetrafik mellan Malmö och Lund. I alla fall fram och tillbaks både fredag och lördag. Anledningen är att min gode vän Johan Gren är med i Helsingkrona-spexet och spelar trubaduren Bellman. Föreställningarna har varit ganska trevliga och bra. Roligast var helt klart tredje akten där Gren fick spexa loss mycket.
Under kommande veckan börjar skolan. Imorgon, och kanske på tisdag, ska jag och Jessica göra några små korrigeringar på vårt examensarbete. På onsdag har vi sen vår första egentliga föreläsning sedan i typ april. Självklart börjar den nya kursen med introduktion, och den brukar man ju faktiskt bara kunna sitta av. Men vi har även en traditionell storföreläsning på ungefär tre timmar. Så var den dagen förstörd… Jag hatar verkligen storföreläsningar.
Föreläsningarna och skolarbetet kommer nog avlösa varandra ända fram tills nästa fredag. Där tar det stopp! Men då väntar istället fyra veckors praktik. Detta är något som jag verkligen längtat efter. Vi har varit ute i några förskolor under skrivandet av vårt examensarbete, men det ska bli skönt att komma ut på en riktigt lång praktik! Det kan ju vara bra att ha det såhär precis innan man ska börja jobba, typ. Så man har det med sig direkt!
Jag råkade för övrigt sova väldigt länge idag. Och nu har jag legat med datorn i sängen en stund, så nu är klockan verkligen jättemycket! Men frukost ska jag väl ha ändå!
