Igår hade jag en ganska bra första dag på jobbet. I förhållande till idag så blir den inte mer än ganska bra, för idag hade jag nämligen en superdag! Det kändes som de allra flesta av ungarna redan accepterat min närvaro (alltid är det någon som ska kivas, såklart). Detta gör att jag känner mig säkrare och kan ta mer egna initiativ och ta mer plats. Avvaktar dock veckan ut med att styra upp något alldeles eget.
Fick också till lite personalrums-häng med några andra. Visserligen känner jag mig lite som en newbe, och (jag tror) att de allra flesta har några år tillgodo på mig. Jag känner mig ung, alltså. Egentligen bryr jag mig inte sådär jättemycket. I första han är man ju där för barnens skull, och så länge man inte jobbar med folk som man vantrivs med så är det bara bra. Barnen har en tendens att skänka lite extra glädje i vardagen.
Vad som är skönt med ett jobb är att man i princip kan släppa allt i samma sekund som man slutat! Inte alls som att plugga där man stendigt har ett svart moln av uppgifter och to-do’s över huvudet. Jag gillar det, även om jag kommer vara bra mycket tröttare på kvällarna nu, än under lärarutbildningen.
Lyckades till exempel ha en riktigt trevig kväll på Mässingshornet igår. Så länge man är med i matchen så långt är det bra.
