|
|
Postat kl. 15:30 den 15 oktober, 2009 av Johan
Nu har jag fått svar och ”betyg” på min observation i montessorikursen. Tyvärr räckte det inte upp till ett VG den här gången heller, och det verkar bli svårt att toppa de ”Praktiska vardagsövningarna”. Jag har aldrig varit den som kämpat hårt för att få ett bra betyg. Särskilt inte på högskolan eftersom betyget där egentligen säger mindre än vad det gör på högstadiet och gymnasiet.
Hur som helst blev det ett G+, vilket är bra nog.
En dubbelmoral jag inte tänker diskutera vidare är att man i montessoriskolan inte har några betyg, men som montessorilärare skall man bli bedömd och betygsatt. Ja, som sagt. Ingen vidare diskussion, och högskolan är ju högskolan. Men en tanke bara.
Postat kl. 08:11 den 12 oktober, 2009 av Johan
Idag ska vi ha musik i skolan. Jag har för mig att föreläsaren sa det förra gången vi hade henne. Så nu ska det bli kul att se om det är musik för bebisar eller för barn som faktiskt skulle kunna spela lite. Förmodligen det tidigare alternativet… Men musik är ju så mycket mer!? Nja, inte riktigt för mig.
Det är synd. För man vet egentligen ingenting om hur montessori funkar för lite äldre barn. Kursen är väldigt inriktad på förskolan, och andra aktiviteter än ”skolämnen” för de tidiga åren i skolan. Jag tänker lite såhär, att målen är faktiskt samma. Då borde man ju i montessoriskolan lära sig samma saker som man gör i vilken skola som helst. Det är hur man gör det som skiljer sig. Men på vilket sätt egentligen? Det vi pratar om i skolan just nu är allt utom de faktiska ”skolämnena”, vilka kanske är lite originella.
Under nästa vecka ska jag ha praktik. Förhoppningsvis kommer jag då att få svar på många av mina frågor.
Postat kl. 14:39 den 29 september, 2009 av Johan
Idag var det litteraturseminarium. Mer givande än vad det varit i tidigare kurser faktiskt. Annars blir man ofta besviken över att ingen vill prata. Istället tar någon på sig uppgiften att sätta ihop texten man ska göra hemma istället. Och inget får ut något av det…
Hur som helst blev det ganska bra diskussion idag. Alla i klassen hade sammanställt en varsin fråga som Bodil sen hade lagt ihop till ett gemensamt dokument. Vissa frågor bra bra, och intressanta medan vissa mer eller mindre kändes oväsentliga. Den bästa diskussionsfrågan var det nog ändå Kim som stod för. Han hade lite funderingar kring barn med diagnos och hur väl de kunde ”anpassad” till en montessoriskola. Vi pratade en stund om detta, men det löstes inte ut förens Bodil kom och gav svar på tal.
Montessoriverksamheter är oftast väldigt bra för just barn som har koncentrationssvårigheter. Detta för att man anpassar varje barns enskilda uppgifter efter barnets behov. Här ges då väldigt bra tillfälle till att se till de barn som behöver mer uppmärksamhet och styrning än andra. Montessoriskolan har en liten, felaktig, stämpel av att vara en skola just för barn som har ”problem”. Så är alltså inte fallet, även fast skolan såklart lämpar sig bra för dessa barn precis lika mycket som för vilket barn som helst. Min flickvän Ida trodde t.ex. när jag började på Montessorikursen att det just var en skola för barn som inte klarade av en vanlig skola, vilket på nått vis bekräftar att vissa har den uppfattningen.
Vi fastnade även för begreppet ”Normalisering” som ett ett ”montessoriord”. Detta är ett stadium som barnet kommer till när det ”hittat sig själv”. Kortfattat kanske man kan säga att ett barn är ”normaliserat” när de utvecklat en bra social kompetens och när de lugnt och stilla kan slappna av och genomföra de uppgifter det ställs inför. Vi ställde oss ganska tveksamma till begreppet och funderade på hur man egentligen använder ordet i praktiken? Hoppas på fortsatt diskussion under redovisningen av detta.
Postat kl. 13:58 den 24 september, 2009 av Johan
Då var en förmiddags observerande till ändå. Man har sett endel bra och tänkvärda saker. Det var dock väldigt svårt att sitta inaktiv och skriva i en hörna eftersom alla barnen ville prata eller aktivera en i någon uppgift man höll på med. Trevlig förmiddag hur som helst!
Känslan av att tre terminer är lång tid kvar är ännu starkare idag. När man varit i verksamheten och inspirerats vill man inte gärna gå därifrån, och man undrar vad man egentligen kommer göra under de kommande tre terminerna som är så viktigt. Kan man inte det här redan? Hur mycket mer kan man lära sig?
Äh, det är väl bara att bita ihop och hoppas att man är lika inspirerad om ett och ett halvt år.
Postat kl. 20:50 den 23 september, 2009 av Johan
När klockan började dra sig mot fem i halv sex tänkte jag att det kanske var bäst att kolla schemat så det verkligen var klockan sex lektionen började. Det var det inte. Istället började jag halv sex. Yeah, fem minuter kvar. Jag blev bara en kvart sen och missade, enligt uppgift inte så mycket den första kvarten.
En bra föreläsning. Väldigt konkret med många bra tips om hur man jobbar med ämnen i en montessoriskola. Synd att föreläsningen inte var på engelska! Hade faktiskt sett fram emot det. Vet inte riktigt varför jag hade den uppfattningen från början. Det som är synd när man har såna här föreläsningar är att det känns så långt bort. I den här kursen har vi i och för sig en hel veckas praktik, men när man tänker att man faktiskt har nästan tre terminer kvar tills man kan börja jobba på riktigt blir man lite trött. Man får så mycket bra som man bara vill gå till jobbet och pröva redan dagen därpå. Visst, man kanske kan skriva ner och använda i framtiden, men det är inte det som är min poäng riktigt. Jag vill jobba, och jag vill göra det nu. Gärna i en motessoriskola, för det känns väldigt spännande just nu. I alla fall fall prova på.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om föreläsningen. Det var bra, men man var lite trött. Trots att man inte gjort något speciellt idag är man kanske inte som bäst mottaglig mellan klockan sex och åtta på kvällen.
Postat kl. 15:05 den 21 september, 2009 av Johan
Dagen har varit i Montessorimaterialens tecken. En väldigt bra dag som inte alls kändes så lång som den var. Vår lärare gick igenom massa olika material som man kan jobba med barnen med. Hon gjorde det dessutom på ett så fruktansvärt bra och metodiskt sätt. Nästan som att vi var barnen och hon var vår fröken! Det passade utmärkt eftersom det är sådana kunskaper, hur man faktiskt ska genomföra saker, som saknas i lärarutbildningen.
Väldigt imponerande också att se vilken otroligt hög nivå Montessorieleverna håller, inom framförallt matematik, vid så låg ålder. Jag och en kursare satt tillsammans och försökte lösa en kub som man skulle bygga av massa små beståndsdelar. Tillslut fick vi fråga om hjälp och hon visade lugnt och metodiskt hur man skulle gå tillväga. Ganska snart såg vi sambandet och kunde bygga färdigt. Det imponerande var dock att den uppgiften används när barnen är från fem år ungefär. Det kändes ju sådär att vi satt och slogs med den utan att klara de…
Det handlar förmodligen om ett logiskt tänkande som man missat på grund av att man inte gått i montessoriskola. Visserligen kan nog nästan vem som helst klara att bygga en kub på det viset. Men att de kan se matematiken och formlerna bakom är för mig helt obegripligt. Jag kan fortfarande inte se det! Har man jobbat med liknande uppgifter sedan man var väldigt liten har jag viss förståelse hur man kan komma så långt, men det är ändå lite långt borta på något vis.
Tänk vad smart man hade varit om man gått i montessoriskola!
|
Prinsessans Rockband Prinsessan på Spotify! Tryck på prinsessan.
|
