Nu sitter jag och Ida och tittar på Emil i Lönneberga. Jag kan inte säga att jag minns särskilt mycket av det från när jag var liten. I alla fall inte den här filmen när de är på marknad i Vimmerby osv. Vissa detaljer kommer man givetvis ihåg, men det är överraskande mycket man inte minns. Förmodligen har man sett filmerna några hundra gånger, men ändå finns de inte kvar i minnet.

Hur som helst tycker jag det är svinroligt nu! Men jag förstår om dagens barn inte skulle gilla det. Hela konceptet är hopplöst omodernt i förhållande till exempelvis Spindelmannen (numera mest känd som Spiderman för barnen). Jag funderar också på hur filmen är gjord. Emil är exempelvis naken i en scen, något som kanske inte skulle vara okej i en modern film. Alfred hymlar inte med sitt snus, och det är väl inte något som förekommer i dagens barnfilmer? Och såklart är kanske inte Emils pappas sätt att rycka och slita i Emil helt okej.

Man kan ju fundera på vem det är som sitter där och tittar på Emil just nu. Är det barnen, eller är det deras föräldrar (eller andra vuxna – som jag exempelvis).

Hur som helst gillar jag det! Kanske mest för att det just är Emil och att man på något sätt har en relation till det även om man inte minns. Sen att Emils pappa levererar one liners som ”Skratt inte åt elende!” och såklart ”Förgrömmade onge!”, för att ta två exempel. Det är ju bara för roligt även om det första citatet taget ur sitt sammanhang inte blir särskilt roligt.

Dags att återgå. En halvtimma kvar av filmen. Varför tog jag ens detta korta break?