Åter igen läser man om stenkastning mot bussarna som åker förbi Rosengårds centrum (länk). Jag har verkligen förlorat all den där positiva känslan av Rosengård jag fick när jag fortfarande hade praktik i Rosengård. Det är otroligt synd. Självklart vet jag att det man läser om i tidningarna är långt ifrån sanningen, men när man inte ha någon kontakt med stadsdelen längre förlitar man sig gärna på det som står i tidningarna. Och i 99 fall av 100 så är det något negativt.

Hela den här historien får mig att vilja knyta an till ett annat ämne. Vftn. Jag har inte haft någon praktik på ett helt år (snart) och jag vill gärna inte tro att jag glömt allt. Men när det är dags att köra igång igen (nästa termin) känns det lite som man får börja om från början. Det tar ett tag att komma igång, och istället för att ta en paus i ett helt år borde man väl försöka sticka in så mycket praktik det bara går?

Funderar ibland hur dom tänkt nere på lärarutbildningen när de planerade in att man inte skulle ha någon praktik när man läser sidoämnen. Jag ser också på Ida, som redan i termin 3 på studie- och yrkesvägledarprogrammet får ha två hela två månaders praktik. Det är ungefär så mycket praktik som jag haft hittills under två års utbildning.

Nä, jag tror dom får tänka om lite. Inte för att jag tror att de kommer göra det, men man kan ju hoppas på en förändring i framtiden! Läraryrket är trots allt väldigt praktiskt och ingen elev någonsin kommer bry sig ett dugg huruvida jag kan rabbla Vygotskij utantill eller ej. Eller, är det sånt man måste kunna för att vara en bra lärare?

Bonus: Har länkat förut, och jag länkar igen till Mats Olssons inlägg för en tid sedan i sydsvenskan. Här kan du läsa!