Twitter

Posting tweet...

Flickr

Sätter alltid hårspännen i håret någon gång under dagen och glömmer bort att de är där... Varje dag.

Fooooood!!!

Morgan in stage, Kevin in the audience.

Brås inte på morbror Per.

Lasagne.



Stop.

Morgan and Borat.

Ta ett bad och lyssna på föreläsaren kanske?

Food.

Fler foton

Sådär…

Det gick sådär för Arvikafestivalen skriver Sydsvenskan och Aftonbladet. Då kanske det inte blir någon inkvotering av kvinnliga artister till nästa år. Detta var kanske inte sådär jätteoväntat eftersom det var ganska glest på de flesta konserter i år. Som mest folk var det såklart på de tre huvudakterna; In Flames; Kent och Babyshambles. Robyn i Apollotältet hade också endel besökare, men det var på grund av platsbrist att det inte blev fler än vad det var.

På ett sätt tycker jag det vore synd om det inte blir fler festivaler i Arvika. Men förmodligen klarar de sig igenom det. De brukar ju göra det. Nästan 4 miljoner back 2004 när Kraftwerk spelade, och festivalen har gjorts om sex gånger sedan dess.

Gårdagen, sista dagen

Då var sista dagen på Arvikafestivalen över. Visserligen håller väl folk fortfarande på att bada i campingleran, och kommer göra det i några timmar till, men området är stängt och alla band har spelat. Och alla band har faktiskt spelat! Till och med Babyshambles kom!

Igår kväll var tanken att se Volbeat, Teddybears och Babyshambles. Vi såg en kvart på Volbeat (så roliga var dom) inget av Teddybears (det var roligare att hänga med Kalkyl och Linn, vi hörde dem dock från där vi satt) och kanske 20 minuter av Babyshambles. De sistnämnda var inte sådär superbra, och publikmassan var ingenting jämfört med In Flames. Till och med Kent knäckte nog Babyshambles faktiskt.

Enligt källor ska Pete vägrat gå av scen och tänt en joint istället. Polisen stod nämligen bredvid och väntade på att få gripa honom. Så kan det gå.

Det har ändå varit en ganska bra festival på några sätt. Man har sett endel bra konserter helt klart! Men de första två dagarna kändes folktomma, så när som på In Flames och Kent. De hade färre och vidrigare bajamajor än någonsin (man måste väl spara någonstans). Igår stod folk med spyorna i halsen utanför bajamajorna, jag såg till och med en flicka som hulkade ett par gånger efter att ha stuckit in huvudet i en utav dem. Efter att själv ha besökt en så förstår jag. Vanligtvis brukar de tömma bajamajorna, men det tror jag också att de sparade in på. Så även på ljuset där inne…

De hävdar sig ha sålt 15000 biljetter, vilket man har svårt att tro. Nu får vi se hur det går inför nästa år. Ska tjejerna bli inkvoterade i spellistan och hur kommer det påverka artistutbudet som redan i år var skralt? Kommer det gå för Arvikafestivalen som det gick för Hultsfredsfestivalen?

Mer festivalfeminism

Läste i Arvika Nyheter tidigare idag en intervju av två flickor från Göteborg. De kallade sig själva ”jämställdhetsambassadörer”. Tydligen så har Arvikafestivalen hävdat att 20% av banden i år består av tjejer (eller någon tjej). Dessa två flickor har dock räknat lite på detta och sett att det bara är 14%. Alltså lite mindre än Arvikafestivalen först hävdat.

Hur som helst är derar uppdrag under festivalen att samla in namn på kvinnliga artister och band (och lyssna nu) som de kan bjuda in till nästa år!

Lyssna på det där! Vad kan dessa två flickor om musikbranchen som uttalar sig så? Tror de verkligen att det är så enkelt att festivalen bara ringer upp Robyn och frågar: ”Hej! Vill du spela på Arvikafestivalen” och får som svar att: ”Ja tack! Det kostar 200 kronor”. Tror någon att det är så det går till? Nej, tänkte väl det.

Robyn (och alla andra band i världen) skiter nog fullständigt i var de får spela. Det är förmodligen samma pris som gäller för alla arrangörer och i slutändan handlar det för artisten/bandet bara om att göra en bra spelning för att sedan komma hem och ha pengar till hyra och mat.

Jag blev så upprörd när jag läste det bara. Ordvalet gör att allt låter så väldigt enkelt. Som jag försökte få fram i det här inlägget så tycker jag att en festival ska handla om att boka så många bra band som möjligt, och att musiken ska stå över könet. Skit samma om det är fler killar så länge besökaren är nöjd. I slutändan vill väl festivalen inte gå med förlust och känna att ”fan va gött att det var många tjejer som spelade i alla fall”?

Om det nu är så svårt att få en rättvis procentfördelning mellan de uppträdande könen kanske det är en fingervisning om hur branchen ser ut. Kanske borde man i så fall istället satsa på verksamheter som denna där man bygger från grunden istället för att börja på toppen där det ser ut som det gör. Många killar, få tjejer. Ändå verkar ju folk lyssna på musik.

Festival

Läste nyss en artikel i Sydsvenskan där Arvikafestivalen säger att de nästa år ska boka 50% kvinnliga artister. Man kan ju undra hur det kommer gå.

Sweden rock svarar på frågan om hur de tänker inför sin festival nästa år och säger att de tänker fortsätta boka bra band istället. Detta tycker jag låter ner rimligt än att stirra sig blind på statistik.

Jag är nog jävligt naiv när jag tänker att jämställdhet är att se bortom kön och boka bra band som folk vill se. Att inte boka ett bra band för att de är män ställer väl till problem åt andra håller istället?