Twitter

Posting tweet...

Flickr

Sätter alltid hårspännen i håret någon gång under dagen och glömmer bort att de är där... Varje dag.

Fooooood!!!

Morgan in stage, Kevin in the audience.

Brås inte på morbror Per.

Lasagne.



Stop.

Morgan and Borat.

Ta ett bad och lyssna på föreläsaren kanske?

Food.

Fler foton

Sådär…

Det gick sådär för Arvikafestivalen skriver Sydsvenskan och Aftonbladet. Då kanske det inte blir någon inkvotering av kvinnliga artister till nästa år. Detta var kanske inte sådär jätteoväntat eftersom det var ganska glest på de flesta konserter i år. Som mest folk var det såklart på de tre huvudakterna; In Flames; Kent och Babyshambles. Robyn i Apollotältet hade också endel besökare, men det var på grund av platsbrist att det inte blev fler än vad det var.

På ett sätt tycker jag det vore synd om det inte blir fler festivaler i Arvika. Men förmodligen klarar de sig igenom det. De brukar ju göra det. Nästan 4 miljoner back 2004 när Kraftwerk spelade, och festivalen har gjorts om sex gånger sedan dess.

Gårdagen, sista dagen

Då var sista dagen på Arvikafestivalen över. Visserligen håller väl folk fortfarande på att bada i campingleran, och kommer göra det i några timmar till, men området är stängt och alla band har spelat. Och alla band har faktiskt spelat! Till och med Babyshambles kom!

Igår kväll var tanken att se Volbeat, Teddybears och Babyshambles. Vi såg en kvart på Volbeat (så roliga var dom) inget av Teddybears (det var roligare att hänga med Kalkyl och Linn, vi hörde dem dock från där vi satt) och kanske 20 minuter av Babyshambles. De sistnämnda var inte sådär superbra, och publikmassan var ingenting jämfört med In Flames. Till och med Kent knäckte nog Babyshambles faktiskt.

Enligt källor ska Pete vägrat gå av scen och tänt en joint istället. Polisen stod nämligen bredvid och väntade på att få gripa honom. Så kan det gå.

Det har ändå varit en ganska bra festival på några sätt. Man har sett endel bra konserter helt klart! Men de första två dagarna kändes folktomma, så när som på In Flames och Kent. De hade färre och vidrigare bajamajor än någonsin (man måste väl spara någonstans). Igår stod folk med spyorna i halsen utanför bajamajorna, jag såg till och med en flicka som hulkade ett par gånger efter att ha stuckit in huvudet i en utav dem. Efter att själv ha besökt en så förstår jag. Vanligtvis brukar de tömma bajamajorna, men det tror jag också att de sparade in på. Så även på ljuset där inne…

De hävdar sig ha sålt 15000 biljetter, vilket man har svårt att tro. Nu får vi se hur det går inför nästa år. Ska tjejerna bli inkvoterade i spellistan och hur kommer det påverka artistutbudet som redan i år var skralt? Kommer det gå för Arvikafestivalen som det gick för Hultsfredsfestivalen?

In Flames

Gårdagens festivaldag började i ölslänten tillsammans med Anna, Emil och två glada främlingar från Stockholm. På Vintergatan spelade Markus Krunegård, och det var riktigt bra. Väldigt proffsigt framfört och bra låtmaterial. Ida stod i kön för att komma längst fram till Hästpojken.

När Krunegård var klar så gick jag runt lite i min ensamhet och kollade lite på Höstpojken, Mattias Alkberg och ett hårdrocksband som hette Degradead. Riktigt skön och hård hårdrock! Hästpojken gjorde det dom skulle och det gjorde väl Alkberg också. Vi gick förbi när Takida spelade och ganska snabbt listade man ut vad deras låtar handlade om… Lite småhårt och refränger i halvtakt. Där har ni hela konceptet! Till skillnad mot In Flames (som jag kommer till senare) så var de dessutom riktigt otighta! Väldigt oproffsigt.

Sen gick jag och Ida hem till farbror Bönne som bjöd på dricka och samtal. Det var trevligt, så vi blev kvar i nästan två timmar.

Väl tillbaks på området igen så fick vi i oss festivalen (och årets) första langos. Riktigt bra! Efter detta gick vi in på Orion som är dansmusikscenen. Där spelade ett band som hette Ou Est Le Swimming Pool. Riktigt bra musik! Ett av de bästa banden på festivalen fram tills då! Lätt värt att forska mer kring. Det finns en låt på iTunes. Börja där.

Sedan var det dags för dagens (och förmodligen även festivalens) höjdpunkt. In Flames. Jag har lyssnat ganska mycket på In Flames det senaste året vilket gjorde att jag kände igen nästan alla låtar. De var fruktansvärt tighta och bjöd på en riktigt bra ljus- och eldshow!

Detta kan vara en av de bästa speglingarna jag sett!

Idag regnar det. Förhoppningsvis slutar det till 17:30, för då ska vi till området och se Donkeyboy.

Första konserterna

Här kommer lite om gårdagens konserter.

Först och främst började festivaldagen med att vi stod i ösregn i 15 minuter innan vi fick våra band. Som tur var hade i regn-ponchos som täckte våra överkroppar, men det hjälpte inte för att hålla fötterna torra.

Första konsert fick bli Timo Räisänen som var riktigt bra på väldigt många nivåer. Bra låtar som framfördes bra. Och Timo är väldigt trevlig på scen. Konserten avslutades med en konstigt låt med väldigt långa instrumentala delar. Den gillade jag inte, men det är å andra sidan det enda jag kan anmärka på. Festivalen kunde inte ha börjat bättre!

Robyn var sådär. Jag är inget fan, och gårdagens konsert övertygade inte. Det absolut sämsta var när hon körde ”killing me”-låten helt playback. Såklart var det mesta av alla låtar playback men att se en Robyn stå och åla sig till sin egen musik och röst var ingen höjdare.

Kent fick avsluta kvällen och gjorde det bra. Otippad öppning med ”Utan dina andetag” som sedan följdes upp med låtar från de två senaste plattorna. Inte mycket gammalt material alls, vilket jag hade hoppats på. Mellan de två extranummerna pratade Jocke Berg för första gången på hela spelningen. Och när han väl gjorde det blev konserten personlig och väldigt bra. Synd att han väntade helt med att öppna käften till extranummerna.

Idag ser Ida fram emot Hästpojken och jag ser fram emot In Flames.

Hörs senare!