Efter en riktigt lång dag på praktiken hade man hoppats att dagen skulle varit slut. Nejdå! Här jobbas det på flitigt minsann! Jag sitter nu och skriver på min Reggio Emilia-omtenta. Jag skriver mycket och blir riktigt nöjd, men jag är nog inte där min examinator vill att jag ska vara riktigt än. Instruktionerna är så luddiga, så jag funderar på om jag verkligen kommer att nå dit. Den här hemtentan har de nog slängt ihop på en eftermiddag utan att riktigt tänka på vad de skrev. Det är lite ”å ena sidan, å andra sidan” över det hela.

Man ska göra en dokumentation och analysera den. Sen ska man tänka ut hur man skulle kunna gå vidare baserat på den första observationen. Sen har det gjort ett stycke i fet stil där det står att man ska genomföra en träff med barnen där man testar det man bestämt sig att göra. Däremot står det ingenting om hur man sedan ska infoga det i arbetet, och huruvida man ska dokumentera och analysera även detta. För ska man analysera även denna examination och bestämma ytterligare en träff blir det som en (ond) cirkel som aldrig tar slut. Man kommer ju alltid att kunna gå vidare, och eftersom arbetet ska vara på 4-5 sidor (jag har redan skrivit tre när jag knappt börjat analysera dokumentation 1) blir det antingen ett väldigt kortfattat arbete, eller ett alldeles för långt arbete.

Jag är dock inte redo att ge upp riktigt än. Inte för att jag är särskilt sugen på att försöka och fortsätta skriva, utan mer för att jag inte vet hur länge jag kan ha de här poängen släpandes efter mig. Eftersom jag läser lärarutbildningen på ”avancerad nivå” som det så fint heter borde det finnas en gräns för hur få poäng man måste klarat fram tills nu för att fortsätta plugga. Risken är att jag inte får fortsätta in i nästa kurs om jag inte har alla poäng med mig från sidoämnena. Detta skulle jag ha tagit reda på för längesedan, men det har inte blivit av. Jag har mig själv att skylla helt enkelt.

Jag skriver en liten stund till, och sen tar jag beslut om huruvida jag måste börja om från början eller inte.