Postat kl. 13:25 den 17 juni, 2010 av Johan Eckman
På min första sidoämnestermin så gick jag extrakursen ”Musik i förskolan I”. Den var på kvällstid ungefär en gång varannan vecka. Kursens moment var gitarr, sjunga i grupp och musikteori. Tre saker som jag anser mig kunna väldigt bra. Halvvägs in i kursen insåg jag att kursen i sig inte skulle ge mig så mycket, men jag tänkte ändå göra examinationen för att få ut några extrapoäng till min examen. Dock visade det sig vara så att examinationen skulle göra en vecka in på ”sommarlovet” och alltså efter att ”den riktiga” utbildningen avslutats. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag gjorde, men jag kunde inte göra examinationen och bad dem att stryka mig från kursen. Det visade sig dock att de inte kunde det eftersom terminen var officiellt avslutad. De tyckte det var tokigt att vi hade examinationer efter terminens slut.
Ja, i alla fall. För en vecka sedan ungefär tänkte jag att jag skulle ta tag i det där underkända betyget och kanske göra en kompletterande uppgift för att få åtminstone ett Godkänt. Efter många turer fram och tillbaks mellan kursledaren, kåren och någon utbildningsansvarig på lärarutbildningen har det kommits fram till att jag i princip måste gå kursen igen och genomgå alla nya moment som tillkommit till kursen. Målen är desamma, men hur man når dit skiljer sig lite. Kontentan är att jag skulle behöva lägga ner en himla massa tid på en kurs jag inte ens behöver. För jag kan spela gitarr, jag kan musikteori och jag kan sjunga i grupp. Dessutom kan jag hålla i musiksamling med barn. Men jag har inga högskolepoäng som bevisar det.
Och det är någonstans där jag vill göra en poäng av detta inlägg. För det kanske inte handlar lika mycket om ”musik i förskolan” som det gör om det falska poängsystemet.
Vad säger 15 högskolepoäng om vad man egentligen kan?
Jag hoppas en framtida arbetsgivare kan se till min musikaliska kunskap och hur jag använder den tillsammans med barnen snarare än vad mina högskolemeriter säger om min kunskap i ämnet.
Postat kl. 16:54 den 12 mars, 2010 av Johan Eckman
Då var den här praktikperioden avklarad. Nu är det bara tre fältdagar kvar, men de ska jag inte göra på min vanliga praktik. Hoppas på att få till så man kan göra tre dagar på Montessorispåret på Kryddgårdsskolan. Hur som helst är praktikveckorna över, och det känns lite skönt. Trots att andra uppgifter hägrar är de mycket mer fria och man får förfoga över sin egen tid. Det passar mig ypperligt. Då blir det mer tid till andra, och faktiskt lite roligare saker. Som prinsesslåtar och låtar i allmänhet. De senaste två veckorna har varit lit långsamma, med tanke på att jag gjorde klart hela sju låtar i den lediga veckan mitt i praktikperioden.
Första steget är i alla fall nu att få klart och skicka in min Reggio Emilia-tenta. Jag tänkte jag skulle dra gränsen vid två timmar. Längre än så ska den inte få ta av min tid en fredag som idag. Trots att jag lagt ner ganska mycket tid till den här hemtentan känns det idag inte riktigt lika farligt om jag skulle bli underkänd ytterligare en gång. Vid nästa tillfälle vet jag dessutom om jag kan räkna in min montessorikurs i examen, och kan jag det tänker jag kort och gott strunta i Reggio-kursen. Om jag någon gång skulle vilja plocka ut en magisterexamen hade jag ju ändå tänkt läsa 30 hp montessori till framöver.
Idag har i alla fall varit en ganska bra praktikdag. Jag och en annan av fröknarna på avdelningen var, för andra fredagen i rad, på ”Hela skolan sjunger” på Kryddgårdsskolan. Det var inte riktigt lika ösigt som sist, men Montessoriklassen 4-6 imponerade kraftigt med sina blockflöjtsprestationer. Och det menar jag verkligen! Det lät verkligen svinbra när typ 15 personer spelade unisont blockflöjd. Annars har man ju inte världens bästa erfarenheter av just blockflöjt. Dagens andra höjdpunkt var när pojke (6 år) kommer in i berättarrummet och utbrister: ”Wow! Den senaste Mamma mu!”. Barn är väl ändå för roliga!
Jahaja. Hemtenta-fokus är det som gäller nu. Återkommer!
Postat kl. 18:41 den 10 mars, 2010 av Johan Eckman
Efter en riktigt lång dag på praktiken hade man hoppats att dagen skulle varit slut. Nejdå! Här jobbas det på flitigt minsann! Jag sitter nu och skriver på min Reggio Emilia-omtenta. Jag skriver mycket och blir riktigt nöjd, men jag är nog inte där min examinator vill att jag ska vara riktigt än. Instruktionerna är så luddiga, så jag funderar på om jag verkligen kommer att nå dit. Den här hemtentan har de nog slängt ihop på en eftermiddag utan att riktigt tänka på vad de skrev. Det är lite ”å ena sidan, å andra sidan” över det hela.
Man ska göra en dokumentation och analysera den. Sen ska man tänka ut hur man skulle kunna gå vidare baserat på den första observationen. Sen har det gjort ett stycke i fet stil där det står att man ska genomföra en träff med barnen där man testar det man bestämt sig att göra. Däremot står det ingenting om hur man sedan ska infoga det i arbetet, och huruvida man ska dokumentera och analysera även detta. För ska man analysera även denna examination och bestämma ytterligare en träff blir det som en (ond) cirkel som aldrig tar slut. Man kommer ju alltid att kunna gå vidare, och eftersom arbetet ska vara på 4-5 sidor (jag har redan skrivit tre när jag knappt börjat analysera dokumentation 1) blir det antingen ett väldigt kortfattat arbete, eller ett alldeles för långt arbete.
Jag är dock inte redo att ge upp riktigt än. Inte för att jag är särskilt sugen på att försöka och fortsätta skriva, utan mer för att jag inte vet hur länge jag kan ha de här poängen släpandes efter mig. Eftersom jag läser lärarutbildningen på ”avancerad nivå” som det så fint heter borde det finnas en gräns för hur få poäng man måste klarat fram tills nu för att fortsätta plugga. Risken är att jag inte får fortsätta in i nästa kurs om jag inte har alla poäng med mig från sidoämnena. Detta skulle jag ha tagit reda på för längesedan, men det har inte blivit av. Jag har mig själv att skylla helt enkelt.
Jag skriver en liten stund till, och sen tar jag beslut om huruvida jag måste börja om från början eller inte.
Postat kl. 23:55 den 6 januari, 2010 av Johan Eckman
Idag har vi varit på IKEA och köpt lite ytterligare prylar att smycka vårt hem med. Inget större, men ändå nödvändiga saker. Man blir nog aldrig riktigt färdig med sitt hem. Nästa projekt blir dock lite större och dyrare, så det får nog vänta. Vi skulle nämligen ”behöva” (kanske ”vilja ha”) en större soffa, för den lilla vi har nu blir nästan för trång för två personer att sitta i. Värre blir det såklart när man är fler, och gästerna får sitta på golvet. Nästa steg är en ny matta, eftersom det spilldes lite rödvin på den precis innan vi begav oss från Malmö för att fira jul på annan ort.
Imorgon måste jag verkligen sätta fart med uppsatserna till Reggio Emilia-kursen. Har nog aldrig känt mig så oinspirerad, men vissa saker måste ju göras. De här skrivuppgifterna gör jag enbart för lärarnas skull. Eller, kanske för min skull också, men av fel anledning. Tar jag inte poängen som kursen ger så får jag kanske inte fortsätta plugga. Nu har jag visserligen knappt något CSN att ta ut längre, men annars hade jag behövt oroa mig för dem också.
Jaja, allt ordnar sig tillslut. Nu blir det godnatt!
