|
|
Postat kl. 16:54 den 12 mars, 2010 av Johan Eckman
Då var den här praktikperioden avklarad. Nu är det bara tre fältdagar kvar, men de ska jag inte göra på min vanliga praktik. Hoppas på att få till så man kan göra tre dagar på Montessorispåret på Kryddgårdsskolan. Hur som helst är praktikveckorna över, och det känns lite skönt. Trots att andra uppgifter hägrar är de mycket mer fria och man får förfoga över sin egen tid. Det passar mig ypperligt. Då blir det mer tid till andra, och faktiskt lite roligare saker. Som prinsesslåtar och låtar i allmänhet. De senaste två veckorna har varit lit långsamma, med tanke på att jag gjorde klart hela sju låtar i den lediga veckan mitt i praktikperioden.
Första steget är i alla fall nu att få klart och skicka in min Reggio Emilia-tenta. Jag tänkte jag skulle dra gränsen vid två timmar. Längre än så ska den inte få ta av min tid en fredag som idag. Trots att jag lagt ner ganska mycket tid till den här hemtentan känns det idag inte riktigt lika farligt om jag skulle bli underkänd ytterligare en gång. Vid nästa tillfälle vet jag dessutom om jag kan räkna in min montessorikurs i examen, och kan jag det tänker jag kort och gott strunta i Reggio-kursen. Om jag någon gång skulle vilja plocka ut en magisterexamen hade jag ju ändå tänkt läsa 30 hp montessori till framöver.
Idag har i alla fall varit en ganska bra praktikdag. Jag och en annan av fröknarna på avdelningen var, för andra fredagen i rad, på ”Hela skolan sjunger” på Kryddgårdsskolan. Det var inte riktigt lika ösigt som sist, men Montessoriklassen 4-6 imponerade kraftigt med sina blockflöjtsprestationer. Och det menar jag verkligen! Det lät verkligen svinbra när typ 15 personer spelade unisont blockflöjd. Annars har man ju inte världens bästa erfarenheter av just blockflöjt. Dagens andra höjdpunkt var när pojke (6 år) kommer in i berättarrummet och utbrister: ”Wow! Den senaste Mamma mu!”. Barn är väl ändå för roliga!
Jahaja. Hemtenta-fokus är det som gäller nu. Återkommer!
Postat kl. 23:13 den 11 mars, 2010 av Johan Eckman
Snart får jag sova. Har suttit sjukt länge med omtentan ikväll. Det känns inte riktigt som jag är hemma än, så jag kommer nog fortsätta några timmar imorgon också. Det är så sjukt oinspirerade att ägna precis all ledig tid man har till skolarbete. Särskilt efter en lång praktikdag. Förhoppningsvis blir helgen lugnare, även fast jag har en Montessori-examination på onsdag och lite andra saker som ska göras till kursen som jag faktiskt läser på lärarutbildningen just nu. De har jag lite längre tid på mig att fixa ihop, så än tänker jag inte börja bli stressad över det. Men så fort Reggio och Montessori är över är det dags att försöka fokusera lite på det också.
Som sagt. Snart sängen. Ville bara säga det…
Postat kl. 18:41 den 10 mars, 2010 av Johan Eckman
Efter en riktigt lång dag på praktiken hade man hoppats att dagen skulle varit slut. Nejdå! Här jobbas det på flitigt minsann! Jag sitter nu och skriver på min Reggio Emilia-omtenta. Jag skriver mycket och blir riktigt nöjd, men jag är nog inte där min examinator vill att jag ska vara riktigt än. Instruktionerna är så luddiga, så jag funderar på om jag verkligen kommer att nå dit. Den här hemtentan har de nog slängt ihop på en eftermiddag utan att riktigt tänka på vad de skrev. Det är lite ”å ena sidan, å andra sidan” över det hela.
Man ska göra en dokumentation och analysera den. Sen ska man tänka ut hur man skulle kunna gå vidare baserat på den första observationen. Sen har det gjort ett stycke i fet stil där det står att man ska genomföra en träff med barnen där man testar det man bestämt sig att göra. Däremot står det ingenting om hur man sedan ska infoga det i arbetet, och huruvida man ska dokumentera och analysera även detta. För ska man analysera även denna examination och bestämma ytterligare en träff blir det som en (ond) cirkel som aldrig tar slut. Man kommer ju alltid att kunna gå vidare, och eftersom arbetet ska vara på 4-5 sidor (jag har redan skrivit tre när jag knappt börjat analysera dokumentation 1) blir det antingen ett väldigt kortfattat arbete, eller ett alldeles för långt arbete.
Jag är dock inte redo att ge upp riktigt än. Inte för att jag är särskilt sugen på att försöka och fortsätta skriva, utan mer för att jag inte vet hur länge jag kan ha de här poängen släpandes efter mig. Eftersom jag läser lärarutbildningen på ”avancerad nivå” som det så fint heter borde det finnas en gräns för hur få poäng man måste klarat fram tills nu för att fortsätta plugga. Risken är att jag inte får fortsätta in i nästa kurs om jag inte har alla poäng med mig från sidoämnena. Detta skulle jag ha tagit reda på för längesedan, men det har inte blivit av. Jag har mig själv att skylla helt enkelt.
Jag skriver en liten stund till, och sen tar jag beslut om huruvida jag måste börja om från början eller inte.
Postat kl. 19:16 den 4 mars, 2010 av Johan Eckman
Idag är det inga gitarrlektioner och inga kvällföreläsningar. Istället är jag bara hemma och är trött. Det tar verkligen på kroppen att ha tidiga morgonrutiner och att ha saker att göra precis hela dagarna. Utan rast dessutom. Men idag har i alla fall varit en bra dag på praktiken. Har fått bättre kontakt med flera barn nu, och börjar känna mig som en riktig (pojke)-fröken. Genom att känna detta känner jag också att jag redan nått upp till ett av mina VFT-mål som jag för övrigt skickade in för en liten stund sedan. Resten får jag börja beta av under de kommande veckorna. Det är trots allt hela fem veckors praktik kvar den här terminen.
Något annat jag gjort är att, för första gången sedan jag fick den, kolla in Reggio Emilia-hemtentan. Jag skrev till och med några halvtaffliga rader som jag förmodligen får skriva om när jag väl får gott om tid att börja på den. Det blir förhoppningsvis inga problem att få den klar, bara tiden räcker till. Som om man inte hade nog att göra ändå kommer den och tar ännu mer av tid som inte finns. Sova? Nä, det får man skjuta på. Man borde passa på att intervjua personalen på avdelningen när man ändå är på en Reggio-förskola. Vi får se vad det kan ge.
Nu är det dock dags att ta tillvara på denna lediga kväll. Jag är för trött för att göra nytta, men jag känner ändå att jag betat av några punkter på min ToDo-list.
Postat kl. 22:57 den 18 februari, 2010 av Johan Eckman
Samma dag som jag fick reda på att jag var underkänd i Reggio-kursen pratade jag med en utav lärarna och fick då reda på att preliminärt datum för omexamination var den 20:e februari.. Detta var dock inte bestämt eftersom det inte var helt klart i vilken form denna omexamination skulle ske. Idag, sådär två dagar innan det datumet tyckte jag det var dags att höra av sig och fråga om det skulle bli någon omexamination detta datum, och i så fall i vilken form det skulle bli. Som första svar fick jag ”Fråga *********”. Detta gjorde jag. Jag frågade såklart varför de inte hört av sig, och deras svar på det var att ”Vi trodde att du hade anmält dig till omtentamen”. Jahaja, tänkte jag. Blir så sjukt förbannad när jag tänker på det! Varför kunde de inte bara hålla sitt ord och vänligt informera i god tid om vad som gällde när de lovat att göra just detta?
En vecka innan tillfället skulle man anmäla sig, men eftersom det var en hemtenta kommer jag få göra den ändå. Tråkigt när man får ett sånt otrevligt bemötande av folk, och att de inte kan hålla det de sagt. Det var visserligen inget nytt eftersom man fått liknande lite halvtomma svar när man mailat och frågat om saker under kursens gång. Man ger upp efter ett tag och inser att det är ganska hopplöst att försöka.
Hemtentan kommer hur som helst att löpa över några veckor (har jag luskat reda på nu), så det ska nog vara genomförbart. Jag har pratat med en kursare och ska låna alla böcker jag behöver från henne, vilket är riktigt skönt. Inga biblioteks-reservationer och ingen väntan. Hur bra som helst! Något positivt i all röra runt mig och Malmö Högskola just nu.
Postat kl. 13:47 den 11 januari, 2010 av Johan Eckman
Det första som mötte oss imorse var ett livlöst internet. Jag ringde supporten som kunde se att något var fel, men inte exakt vad. Jag frågade om de hade fått in några rapporter om en avgrävd ledning eller så, vilket de inte hade fått. Han frågade dock om det grävdes någonting i området, och jag svarade att det var några som grävde runt hörnet. Han bad mig att gå ut och fråga om de grävt av några ledningar nyligen. Vänlig som jag är gjort jag detta, och visst grävde de. Och visst hade de grävt av en ledning… Tjock som en handled och i två delar låg den där livlös och svart.
Så jävla typiskt! Varför blir de alltid så? Visst är det väl ändå så att nästan varje gång det grävs i marken någonstans är det alltid en kabel eller något slags rör som stryker med?
Hur som helst. Killen på supporten sa att det nog kunde ta upp emot fem arbetsdagar att fixa detta, vilket inte kunde kommit mer olägligt. Jag har en inlämning någong gång senare i veckan, och Ida ska göra en hemtenta torsdag-fredag. Nöjessurfa kan man göra på iPhonen, det är inte hela världen om man skulle missa nått på Facebook. Värre är det om examinationerna blir lidande.
Hoppas de hör av sig snart med lite bra nyheter.
|
|
