|
|
Postat kl. 22:35 den 23 mars, 2011 av Johan
Jag håller fortfarande på att hämta mig från helgens feber. Kroppstemperaturen är dock återställd, men nu har det liksom satt sig på luftrören istället. Hostar endel, och det finns endel slajm där nere i lungorna som väldigt gärna vill upp. Men det behöver vi inte gå in mer på.
Idag hade jag i alla fall en väldigt bra dag på jobbet. Visserligen ganska mycket gråt och skrik, men å andra sidan hände det mycket bra också. Bröt barriären lite med två av de barn som jag haft svårast med att komma i kontakt med. Eller, rättare sagt har de väldigt svårt att acceptera mig. Idag vaggade jag den ena till sömns och den andra började varken skrika eller gråta när hon vaknade upp på vilan och insåg att ingen av de andra fröknarna var där – bara jag. Sen somnade hon om, och så var det mer det! Hoppas att det betyder någonting, för jag börjar snart känns mig dålig om jag inte kan hålla hela gruppen i någorlunda kontroll när de andra fröknarna inte är där.
Nu sitter jag och tittar på Buffy. Det är ungefär så mycket jag pallar med idag, för hur bra dagen än varit så är man ändå trött när man kommer hem. Dels av återhämtningen från sjukan, och dels från att jobba. Imorgon stänger jag… Kul…
Postat kl. 18:30 den 7 augusti, 2010 av Johan
Igårkväll fick jag mail från studera.nu som berättade att jag hade fått mitt antagningsbesked för hösten nu. Klockan 22:23 en fredag fick jag antagningsbesked från studera.nu. Ville bara kolla så ni hängde med?
I alla fall så stod det i antagningsbeskedet att jag kommit in på den extrakurs jag sökt till nästa läsår. Extrakursen är, som titeln antyder, Montessoripedagogik III.
Eftersom montessorikurserna på något vis ger mig det jag inte får ut av den egentliga utbildningen tycker jag det är värt att lägga ner en kväll i veckan till att läsa lite extra. Det blir lite extra att göra, men jag är ju snart inne på min sista termin, och sen är det faktiskt slutpluggat!
Dessutom är det roligt och jag har en bra fröken.
Postat kl. 20:02 den 19 maj, 2010 av Johan
På dagis är det alltid massa skvaller hit och dit. Man säger till fröken så fort det är något istället för att ta konflikten själv. Så ser det väl till en viss grad ut överallt antar jag. Och det är väl den vanligaste konfliktlösaren. Fröken.
Idag sa jag till fröken. Efter att själv ha försökt säga till en flicka som slog, rev, nypte mig på alla möjliga sätt fick jag nog. Jag gav upp och insåg att jag kommer inte kunna få den här flickan att lyssna på mig. Och tro mig, jag försökte verkligen allt, för efteråt blev jag lite coachad av den av fröknarna som hjälpt mig när mitt eget ”säga till” inte räckte. Och jag hade faktiskt gjort alla de ”steg” hon nämnde.
Konflikten är i alla fall löst och flickan lyssnade på sin fröken (inte mig då) men förhoppningsvis kommer hon lyssna bättre på mig i fortsättningen. Även om det bara är två dagar kvar.
Postat kl. 19:16 den 4 mars, 2010 av Johan
Idag är det inga gitarrlektioner och inga kvällföreläsningar. Istället är jag bara hemma och är trött. Det tar verkligen på kroppen att ha tidiga morgonrutiner och att ha saker att göra precis hela dagarna. Utan rast dessutom. Men idag har i alla fall varit en bra dag på praktiken. Har fått bättre kontakt med flera barn nu, och börjar känna mig som en riktig (pojke)-fröken. Genom att känna detta känner jag också att jag redan nått upp till ett av mina VFT-mål som jag för övrigt skickade in för en liten stund sedan. Resten får jag börja beta av under de kommande veckorna. Det är trots allt hela fem veckors praktik kvar den här terminen.
Något annat jag gjort är att, för första gången sedan jag fick den, kolla in Reggio Emilia-hemtentan. Jag skrev till och med några halvtaffliga rader som jag förmodligen får skriva om när jag väl får gott om tid att börja på den. Det blir förhoppningsvis inga problem att få den klar, bara tiden räcker till. Som om man inte hade nog att göra ändå kommer den och tar ännu mer av tid som inte finns. Sova? Nä, det får man skjuta på. Man borde passa på att intervjua personalen på avdelningen när man ändå är på en Reggio-förskola. Vi får se vad det kan ge.
Nu är det dock dags att ta tillvara på denna lediga kväll. Jag är för trött för att göra nytta, men jag känner ändå att jag betat av några punkter på min ToDo-list.
Postat kl. 12:49 den 16 februari, 2010 av Johan
Sitter på dagens första och enda rast. Egentligen ganska onödigt eftersom jag ändå slutar och åker till Lund om knappt en timma. Tänkte ändå se över mina gitarrpapper en snabbis, även om jag får tid att kopiera och se över dom en stund innan lektionerna på LMG.
Blev under maten idag kallad för ”pojke-fröken”. Det kändes bra. Jag har inget emot att bli kallad killfröken eller liknande. Det känns okej. Vad ska man annars be barnen att kalla mig? Alla kvinnor är fröken medans männen (de få) blir fönamn. Killfröken är en bra kompromiss tycker jag.
Jepp, kort och gott. Vi hörs senare!
Postat kl. 15:29 den 22 september, 2009 av Johan
Jag vet inte vad jag fann först. ”Killfröken” eller ”Killfröken”-bloggen. Som jag minns det hörde jag uttrycket killfröken redan någon gång under min första termin på lärarutbildningen. Någon gång därefter hittade jag bloggen. Såhär lyder hans historia:
Det är regningt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent. Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: ”Du är sen killfröken!”. Vips så är ett alterego fött.
Jag tycker killfröken är ett otroligt bra namn! När barnen kallar mig bara ”Fröken” på mina praktikplatser tycker jag det är ganska kul och låter det passera obemärkt. Men när man börjar jobba sen. Ska man vara hårdare då? När man ska jobba inom ett kvinnodominerat yrke kanske man vill ha någon slags kontakt med en viss manlighet. Och fröken är väldigt kvinnligt. (fröken på wikipedia). Killfröken däremot. Det har en viss humoristisk klang, och fröken i vardagstal är faktiskt nästan synonymt med lärare. Speciellt för de minsta barnen.
Häromdagen hittade Killfröken hit, till min blogg. Han skrev ett inlägg där han tipsade om mig, samt satte en länk hit på sin sida. Otroligt kul. Kanske kommer nu en ström med nya läsare hit för att se vad jag tycker och tänker om vardagen.
Bonus: Mats Olsson skriver endel om manlighet och mannen i förskolan (och skolan). Kolla in hans blogg på lumaol.wordpress.com
|
Prinsessans Rockband Prinsessan på Spotify! Tryck på prinsessan.
|
