Twitter

Posting tweet...

Flickr

Stop.

Morgan and Borat.

Ta ett bad och lyssna på föreläsaren kanske?

Food.

At work.

Jeff.

One guy (who actually is) from Reno.

Two guys (not really) from Reno.

Chefen har köpt in till alla sina nio avdelningar.

Home made pizza.

Fler foton

Om ett barn

Nu har jag precis gått från jobbet och sagt adjö till ett barn jag aldrig kommer få se igen. Denna flicka ska flytta till ett helt annat land under helgen. Ett land som ligger väldigt långt härifrån. På ett sätt kan man väl säga att hon och hennes familj ska flytta hem igen.

Trots att vi minst sagt haft våra små duster under de snart tio månader hon gått i min barngrupp vill man ändå minnas allt det bra vi upplevt tillsammans. Som till exempel när hon så sent som i förra veckan somnade så sött i mitt knä inne på vilan. Eller varför inte den gången hon sa till sin mamma på arabiska att hon bestämt ville ge mig en puss innan hon gick hem. Eller bara en sån sak som att hon pratar om mig hemma och säger till sin mamma hur mycket hon tycker om mig? Det borde väl betyda att man gjort något rätt antar jag?

Hon har relativt nyligen börjat behärska svenskan så man kan föra ett samtal och det känns stort. Förmodligen kommer allt detta snart försvinna.

Jag kommer verkligen att sakna henne, och det var nästan så det kom en liten tår när jag satte på mig mina ytterkläder i personalrummet.

Det var den korta historien om ett barn jag aldrig kommer få se igen.

Välfyllda dagar

Just nu har jag väldigt välfyllda dagar, och väldigt lite fritid. Förutom att jobba på förskolan hela dagen har jag även fått ett inspelnings- och mixningsjobb som ska vara klart nästa onsdag. Det kommer hinnas med, och jag är i princip klar redan.

I helgen åker jag dessutom uppåt i landet igen, och helgen efter det åker jag till Oslo med Prinsessans Rockband. Sen efter det kanske det lugnar ner sig lite.

Inskolning

Började mitt livs första inskolning idag. Kan inte säga att jag är helt nöjd, men nu vet jag i alla fall lite mer om hur det ska gå till. Någon gång måste vara den första, och man kan inte vara bäst på allt från början.

En annorlunda dag på jobbet

Idag visade sig bli en väldigt spännande dag på jobbet. Tillsammans med skolorna och de andra förskolorna i området hade vi en temadag i en närliggande park. Först var det tänkt att vi skulle spela med Prinsessans Rockband, men när det verkade bli för krångligt tackade vi nej och de bokade en annan hemlig gäst som skulle underhålla. Igår ringde dock min chef upp mig och undrade om jag inte kunde rigga PA och sköta ljudet, och det kunde jag ju. 

Den hemliga gästen visade sig vara Behrang Miri. Han bjöd på en väldigt bra show och ett gäng ganska bra låtar. Så – i förskolläraryrket kan man få hoppa in som ljudtekniker åt Behrang Miri. Inte så illa. Tror kanske inte så många utanför Malmöm vet vem han är. Men jag får för mig att han är relativt känd här i alla fall. Och speciellt i Rosengård. 

Nu sitter jag på min rast; mätt och belåten. Direkt efter jobbet bär det av till Göteborg, och imorgon spelar vi med Prinsessans Rockband! Hör är tiderna:

11:00 Bokskåpet
13:00 Mariaplans Bokhandel

Vi ses där, och om inte så hörs vi säkert snart igen! 

Inte så mycket…

Det blir inte så mycket skrivet nuförtiden. Förmodligen för att jag har ganska mycket att göra. Både med jobb och jobb, eller hur man ska säga. Förra veckan var jag på jobbet till sju två dagar i rad, och den kommande helgen åker vi till Göteborg med Prinsessans Rockband för att spela. Sen verkar det dock som det lugnar ner sig lite. Som det ser ut tar Prinsessan lite lov, och efter alla temadagar och vikarier på jobbet verkar det som vi nu får något lite beständigare och kan börja planera vår verksamhet gemensamt igen.

Nästa vecka blir för övrigt riktigt kort. Det kan behövas. En liten försmak på semestern.

Klockan sju

Det är mycket nu. Kom precis hem från jobbet. Vi hade nämligen möte mellan fem och sju, så det var en lite längre dag än vanligt. Imorgon ska vi ha ”fest”, och efter ”festen” ska jag iväg till min gamla praktikplats där det också blir ”fest”. Det slutar förmodligen med att jag är hemma ungefär samma til som idag. Fast imorgon är det frivilligt och förhoppningsvis mycket trevligare. Andra halvan av mötet idag var dock inte så illa, men annars gillar jag inte att bli matad med information om regler huruvida hur många timmar vissa barn får spendera på förskolan. Särskilt inte på kvällstid efter en lång dags arbete.

Ja, den här veckan känns otroligt proppad med saker. Från och med nästa fredag skall det dock vara slut på det mesta som tar upp min tankeverksamhet (på förskoljobbsidan då alltså). Då ska jag se till att släppa kreativiteten loss och försöka skynda på ett par projekt som jag med spänning längtar efter att se var de slutar.

Trevlig kväll på Mässingshornet igår för övrigt. Det var längesedan nu. Nästa vecka kör vi igång med våra hel-tisdagkvällar igen. Det ser jag fram emot!

Vattkoppor

På grund av vattkoppor fick vi ännu en lugn vecka efter den lugna påskveckan. Det är visserligen bara fyra barn borta, men det märks ganska stor skillnad i en grupp på 15 barn (snart blir vi för övrigt 17). Man kan ta sig mer tid åt varje barn. Det låter väl rimligt? Jag trivs nog mycket bättre med att arbeta på det sättet.

För övrigt är det helt galet vad snabbt veckorna går. Och då syftar jag inte på att vi haft två korta veckor, utan bara att veckorna går snabbt i allmänhet. Jag började jobba första mars, och på söndag är det första maj. Helt fantastiskt! Detta är det längsta jag någonsin spenderat på en förskola. De längsta praktikperioderna på utbildningen var fyra veckor. Nu har jag redan gjort åtta i sträck (blir det va, typ?). Och så kommer det väl fortsätta ett par år, med vissa längre break för sommarsemester.

Well. Nu är rasten slut och jag ska gå in och se om alla barn somnat. Klockan fyra idag börjar helgen!

Tjohopp!

Lugn vecka

Det har minst sagt varit en lugn vecka. Många barn är hemma med sina föräldrar eftersom det är påsklov, och som mest har vi haft sjuk barn. Fast jag gillar det. Inte för att det är lugnt och skönt, utan för att man verkligen kan ta sig tid att ”punktmarkera” de enskilda barnen och verkligen se och förstå vad de kan och vad de kan lära sig. Igår satt jag t.ex. och diskuterade skillnaden mellan kyckling, höna och tupp med en flicka. Det sägs ju att man måste höra ett ord 50 gånger för att det ska sätta sig, och det fick vi nog minsann in… Till hjälp hade vi lite olika påskpynt, och vi får se på tisdag (efter långhelgen) om det var nånting som satte sig!

I övrigt har tiden gått till att söka modersmålsträning för 17 barn, planera sångstunder och göra sånt som man kanske inte annars hinner med.

Nu är min rast slut och det är dags att hålla koll på fyra sovande ungar. För övrigt stänger jag idag vid halv sex, och jag har en känsla av att barnen kommer gå hem betydligt tidigare än så… Lite ensamtid!

Krasslig och återhämtningen

Jag håller fortfarande på att hämta mig från helgens feber. Kroppstemperaturen är dock återställd, men nu har det liksom satt sig på luftrören istället. Hostar endel, och det finns endel slajm där nere i lungorna som väldigt gärna vill upp. Men det behöver vi inte gå in mer på.

Idag hade jag i alla fall en väldigt bra dag på jobbet. Visserligen ganska mycket gråt och skrik, men å andra sidan hände det mycket bra också. Bröt barriären lite med två av de barn som jag haft svårast med att komma i kontakt med. Eller, rättare sagt har de väldigt svårt att acceptera mig. Idag vaggade jag den ena till sömns och den andra började varken skrika eller gråta när hon vaknade upp på vilan och insåg att ingen av de andra fröknarna var där – bara jag. Sen somnade hon om, och så var det mer det! Hoppas att det betyder någonting, för jag börjar snart känns mig dålig om jag inte kan hålla hela gruppen i någorlunda kontroll när de andra fröknarna inte är där.

Nu sitter jag och tittar på Buffy. Det är ungefär så mycket jag pallar med idag, för hur bra dagen än varit så är man ändå trött när man kommer hem. Dels av återhämtningen från sjukan, och dels från att jobba. Imorgon stänger jag… Kul…

Sjukdomar

Under högstadiet var jag borta på grund av sjukdom en endaste dag. En endaste liten dag! På tre år! Det är ju rätt fantastiskt faktiskt. Jag kommer inte ihåg riktigt hur det var under gymnasiet, men det var nog ungefär likadant. Kanske några fler sjukdagar, men sen dess har det bara blivit värre och värre. Redan efter flytten till Växjö blev jag sjuk ett par gånger.

Vad har hänt med mitt immunförsvar? Förr var det ju så bra på att stå emot smitta. Nu verkar det dock som det är väldigt välkomnande mot smittan, men att den tar död på den relativt snabbt (en gång i Växjö gick jag från dryga 39 grader till 36 över en natt).

De senaste två helgerna har jag alltså legat däckad i feber, den här helgen värre än den förra. Jag vet med ganska stor säkerhet att jag får alla dessa bakterier från jobbet, och förhoppningsvis är jag väl snart resistent mot varenda sjukdom som finns. Det är väl nu i början man måste stå ut med lite sjukdom.

Well. Vad gör man! Idag har jag en lång to-do-lista att beta av, men jag ställde redan igår in mina gitarrlektioner. Så jag kommer vara hemma hela dagen. Det blir bra, och jag hoppas på att jag får otroligt mycket gjort!

Ikväll släpper vi prinsess-hemsidan. Håll koll!