Flygresan hem igår gick bara bra. Bromma var inte så spännande så jag är glad att jag inte åkte dit så lång tid innan planet skulle lyfta. Andreas Carlsson (eller rättare sagt hans bok) räddade mig från den värsta tristessen. Jag har kommit fram till att jag gillar att flyga. Förutom att mina öron är jättekänsliga och att jag måste tryckutjämna hela tiden så är det spännande att titta ner på marken. Skåne är särskilt fint från ovan med alla färgglada fält. Jorden blir som ett fint mosaik-golv.

Idag sitter jag och mixar en skiva till Maria Torpman. Jag har skrivit bakgrundsmusiken och delvis melodierna. Det är även jag som har spelat in allt utom sången, och där har det såklart varit en massa problem. Jag fattar inte hur killen som spelat in sången har tänkt. Innan han skulle spela in så skickade jag ett långt mail med instruktioner hur jag ville ha ut spåren i efterhand, och det som handlade om ren och skär inspelningskunskap, det tog jag för givet att en ljuddesign-student ska ha lite koll på. Men nej. Det var inte ett endaste rätt. Inte inspelningsmässigt eller ”leveransmässigt”.

Att jag fått sitta och klippa och synka ihop sångspåren i mina projekt, det kan jag ta. Men på en låt, som jag inte skrivit, har han spelat in gitarr och sång samtidigt. Och han har verkligen gjort det samtidigt, utan att försöka separera gitarren och sången. Gitarrspåren innehåller visserligen bara gitarr, men i sångspåret är det minst lika mycket gitarr som röst. Då blir det väldigt svårt att göra någonting alls med sångspåret utan att det påverkar hur gitarren spelar.

Ja, det är bara för mig att göra om och göra rätt med Maria nästa gång jag kommer till Arvika.

Det här var ju en bra start med att låta någon annan sköta en del av processen.