Längesedan…

Känns som det var längesedan jag skrev ett ordentligt inlägg här nu. Jag som ville bli bättre på att underhålla mitt bloggande.

Det kanske är för att jag har andra saker att göra som är viktigare just nu?

Ja, så måste det vara.

Husligheten

För några veckor sedan var vi på banken (tror jag skrev något om det) för att se om de kunde ge oss alla pengar så vi kunde köpa ett hus. Vi fick inte alla pengar, så när vi kom hem till Malmö igen tänkte vi göra det bästa av situationen och strukturera om lite här hemma eftersom vi ändå blir kvar här ett tag. Det vi gjorde då var att byta rum med barnen. De hade tidigare det stora av de två sovrummen, men fick nu det lilla. De lekta ändå aldrig i sitt rum, och nu är de plötsligt i sitt (nya) rum hela tiden. Och vårt numera stora sovrum inhyser Ainas syhörna, så hon slipper sitta vid köksbordet. Plus att man faktiskt kan vara i vårt sovrum även om man inte ska sova. 

Idag fick vi ytterligare ett ryck och tog tag i köket. 

Egentligen har vi inte möblerat om särskilt mycket, men vi har bytt plats på två saker så att ”den stora hyllan” nu innehåller saker som borde vara i ett kök istället för att vara diverseförvaring. Nu ligger där alltså lite mat och baksaker. 

Vi var även på IKEA och köpte patentburkar för att börja syra grönsaker samt testa på det där med kallbryggt kaffe. Hittade också en fin liten odlings-”möbel” med belysning så vi kan börja odla egna kryddor och örter. Återkommer om detta! Ska bli sjukt spännande!

Hard Knocks

Igår började årets upplaga av NFL Hard Knocks sändas. Håll koll! Jag tror att den sänds på TV3 Sport, finns via Viaplay och även för er som har NFL Gamepass. 

I år följer vi Cleveland Browns. 

För mig kommer det troligen betyga att jag följer dem under hela säsongen. 

Bye bye, Arvika

Alltid vemodigt. Alltid väldigt vackert.

Överlever nog trots ett riktigt sunkigt möte med banken angående huslån igår. Man kan ju undra varför människor jobbar på bank när det ändå är datorer som bestämmer?

Jaja. Det är något annat det.

Nu är vi i alla fall hemma i Malmö igen.

Sista bilden från semestern i Arvika blev denna:

WordPress + Facebook

När jag startade upp bloggen igen från långa uppehållet sa jag till mig själv att jag ska posta om alla problem jag har (alltså, inte personliga problem då utan praktiska vad det än kan vara). Idag stötte jag på ett sånt problem när jag försökte koppla ihop den här bloggen med min Facebook-profil via Jetpack.

Det gick liksom inte trots att allt indikerade på att det skulle gå; som att jag kunde välja min profil när den frågade om var på Facebook det skulle posta.

Suck.

Efter lite idogt googlande hittade jag information om att autopostning till Facebook-profiler inte längre är tillåtet. Till Facebook-sidor går det dock.

Informationen hittade jag här!

From August 1st 2018, third-party tools (including Jetpack) can no longer share posts automatically to Facebook Profiles. You’ll either need to share your posts manually to your Facebook Profile after publishing, or convert your Facebook Profile to a Facebook Page. (Not sure what the difference is between a Page and a Profile? Here’s Facebook’s explanation.) You can read more about this change on the WordPress.com blog.

Det enda sättet verkar vara att posta manuellt till Facebook. Till twitter sker dock allt automatiskt.

ArvikaMusik.se

Jag gillar att hålla koll på vad som händer i min gamla hemstad. Därför vill jag gärna pusha för hemsidan arvikamusik.se där man kan läsa om i princip allt som händer i Arvikas musikliv.

De håller även på att bygga upp ett litet arkiv över musiken i staden. Åtminstone två av mina gamla band (Neon och Grøn) finns med på listan.

Kolla in!

Tusenfryd

Här kommer en liten recension av semesterns tripp till Tusenfryd utanför Oslo.

Till att börja med måste jag säga att jag redan innan trippen dit läste på lite om stället och det mesta jag hittade var hård kritik som ”oengagerad/orutinerad personal”, ”slitet” och såklart ”dyrt”.

Ja. Det stämde ju ganska bra.

Personalen verkade inte ha någon som helst rutin när det kom till påstigning och avstigning på attraktionerna. Inget flyt och sån sjuk jävla dötid. Visserligen var köerna korta idag, så väntan blev inte allt för lång. Men efter ett studiebesök på till exempel Liseberg skulle de kunna korta väntetiden med hälften. Lätt! Och jag får väl ta på mig att jag missade skylten vid radiobilarna om att man inte får vara under 120cm lång. Men jag blev inte direkt glad när vi blev nekade efter att ha stått i kö i 20 minuter…

Och slitet. Ja. Slitet. Och dåligt skyltat. Inga skyltar på annat språk än norska (har faktiskt inte tänkt på hur det är här i Sverige när jag tänker efter) men när man ska springa runt och leta efter toalett till en akutnödig treåring vore det gött att se åt vilken riktning man ska börja leta. De informationsblad som fanns upphängda var dåligt utskrivna och laminerade A3-papper. Försäljningsvagnar på hjul i de branta backarna som stod still för att del att en liten sten framför ett av hjulen. Vips började hela skiten rulla… Ingen kom till skada. Hela parken verkade helt full av dåliga lösningar.

Priserna är hutlösa! Visserligen gäller det väl allting i Norge. Vi åkte dit mest för att vi via Coop MedMera kom undan sjukt billigt. Typ en 500-ing för hela familjen, både entre och attraktioner. Utan rabatten hade dock dagen gått på närmare 2000. Vi hade med egen mat, för den som undrar. Att lägga typ 200 spänn per person på mat är inte rimligt (enligt mig).

En sak som både har fördelar och nackdelar är att attraktionerna ingår i entre-priset. Dåligt om man mest hänger med som sällskap och inte är så intresserad av karuseller (det blir väldigt lite för pengarna då). Kanske bra för att slippa åkband. Eller? Vafan spelar det för roll förresten.

Sen en liten personlig varning för attraktionen ThunderCoaster. På grund av avsaknaden för nackstöd kommer nog min nacke (och resten av de nackar som åkte den) troligtvis må väldigt dåligt imorgon. Bergochdalbanan skakade något så fruktansvärt att jag under hela färden spände alla muskler i nacken och bara längtade tills den var över.

Höjdpunkten för dagen var den andra bergochdalbanan. SpeedMonster. Den var kul. Och såklart hade barnen kul. Det är ju viktigt att säga såklart. Gnäll är väl för oss vuxna. Men vi ska väl också känna oss nöjda för egen del och inte bara för att barnen har kul va?

Ja, jag avrundar där. Det enda vi fick ut av dagen är väl egentligen att vi inte behöver åka dit igen!

Bra så!