Archive for Övrigt

Sista dagen som pappaledig

Imorgon är min sista dag som pappaledig med Kasper. Om man tänker som försäkringskassan är väl egentligen sista dagen söndag, men då hade jag ju ändå inte jobbat, så jag räknar imorgon som sista. Jag har inte jobbat sedan första veckan i juli 2014, och det känns lite tufft att gå tillbaks även om det är oundvikligt och bra. Därför tänkte jag bara kort sammanfatta min pappaledighet, och inte på det självklara sättet vad jag och min underbare son har gjort. Istället ska jag skriva några ord om allt som inte har att göra med att jag fått hänga med världens bästa lille pojk hela dagarna i över ett halvår. 

Man kan väl sammanfatta vad jag ska skriva om med tre ord. Fotboll, öl och bil. Låter väl väldigt stereotypt manligt va? Men lugn, bara lugn. 

Öl. Ja, visserligen har jag hunnit testa säkert 250 olika sorters öl under tiden jag varit hemma (och nej, jag har inte suttit och druckit bärs med min son), men däremot har jag och mine gode vän Sebastian börjat göra vår alldeles egna öl. Faktum är att imorgon ska vi dricka en Brown Ale som jag komponerat helt själv och som vi bryggt tillsammans. Detta är sats tre av de sammanlagt fyra vi gjort hittills, och med facit i hand från de första två så är vi ganska bra på vad vi gör. Personligen tycker jag att vår Jul-DIPA är en av de bästa öl jag druckit. Låter självgott, men det är sant. Det beror till kanske störta del på att den smakar bra, och resten vetskapen om att den är gjord och jäst här hemma i lägenheten. Att brygga öl är kul, men tar lång tid och kräver en viss kunskap (ganska mycket kunskap om det ska bli bra). Det kommer jag fortsätta med som arbetande förälder också. 

Fotboll. Ja, först ska vi väl göra klart att det handlar om riktig fotboll. Amerikansk fotboll alltså. Visst har jag följt både Packers och Giants slaviskt under den gångna säsongen (som för övrigt tog slut i söndags), men åter igen handlar det här inte om något passivt tittande. Ainas kollegas kille coachade nämligen ett lag och efter övertalning av kollegan åkte jag till Staffanstorp och provspelade. Nu är jag helt plötsligt (andra/tredje eller till och med fjärde) Quarterback i S:t Staffan Saviours. På måndag gör vi första träningen med skydd och idag var jag och köpte gymkort. Det hade väl inte en jävel kunnat tro!? Speciellt inte jag. 28 år gammal började jag alltså med en helt ny sport och älskar det!

Bil. Det här blir en kort punkt, men den känns lite viktig av vuxenpoängskäl. Jag äger för första gången i mitt liv en bil. Kaspers snälla morbror sålde sin BMW-kombi till oss och det har underlättat en massa. Inte bara för familjen utan även endel för både mig och Aina ”privat” eller vad man ska säga. Vi kan storhandla, jag kan ta mig till träningarna och när man verkligen behöver nått lite större från IKEA är det lätt fixat. Som att fynda en soffa från Fyndavdelningen för 1200:- spänn en helt vanlig torsdag. 

Kanske borde rapportera nått om Kasper också? Det är ju trots allt tack vare honom som allt detta hänt på nått indirekt sätt.

Han gick för första gången förrförra helgen (och har inte tagit ett steg sen dess), vi hänger på öppna förskolan nästan varje dag nu och han glider mest runt på egen hand och sysselsätter sig själv med andra barn eller leksaker (bådar gott inför förskolan om ett halvår), vi tar låååånga promenader (även om han mest sover och jag lyssnar på P3 Dokumentärer) och vi äter. Hela tiden. Och mycket. Mest han då. Jag får oftast vänta tills han vaknar i vagnen och vi kan gå hem och värma en matlåda till mig… 

7:e mars. Lägg det på minnet. Då blir Kasper ett år. 

Imorgon är min sista dagen som pappaledig och jag får tacka Sverige för den här lediga tiden. Låter väldigt fult, men det är trots allt tack vare vår väldigt fina föräldraförsäkring som detta varit möjligt. 

Tack för mig! Vi hörs nog igen någon gång framöver!

Tips till föräldrar!

Här kommer ett tips som sitter långt inne… Men gå till McDonalds och köp en Happy Meal eller två! Just nu får man nämligen barnböcker med sina Happy Meals. Skit i att äta skräpet om du vill; alternativt ta med dig påsen och ge till någon på stan som ser ut att behöva ett mål mat. 

Igår kväll kilade jag och Aina förbi McDonals på väg hem och fick med oss inte bara en, utan två kvalitetsbarnböcker! Den ena var ALMA-prisvinnaren ”Julia vill ha ett djur” av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Den andra var Sov nu, Vesta-Linnéa som jag inte känner till sedan tidigare. 

En happy meal kostar inte många kronor, och det kan vara värt att råka stötta imperiet några veckor. De ska enligt uppgift byta böcker varannan vecka, vilket borde betyda att dessa två böcker finns att få tag på nu och två veckor framåt. Ungefär. 

IMG_9390.JPG

Sex månader!

Idag fyller vår älskade Kasper hela sex månader. Tiden går snabbt när man har barn. Och när man har roligt. Tänk då båda på samma gång (om du inte redan har barn och/eller roligt). Den sjätte mars klockan 23:00 åkte vi in till förlossningen. Den 7:e mars klockan 16:00 (typ) kom vi hem med vår son. Och precis idag har det alltså gått hela sex månader. Ett halvår! 

Dessutom har det hänt så otroligt mycket de senaste två veckorna. Egentligen har jag officiellt varit pappaledig sedan den 4:e augusti, men det är först nu som det verkligen känns. Kasper har i princip slutat äta från bröstet och äter nu istället gröt på morgonen, välling ur flaska ett par gånger om dagen och småportioner från barnmatsburkar någon gång om dagen. Detta betyder alltså att JAG kan äta med Kasper och att Aina kan få ledigt lite mer än tre timmar åt gången. I förrgår var jag till exempel på stan med fina Sebastian och hans son Valter medan Aina var iväg och gjorde andra saker hela dagen. 

Nu känns det på riktigt att jag är pappa. 

Och till världens finaste unge dessutom!

IMG 5022

Prinsessans Rockband – Live

Såhär bra är Prinsessans Rockband.

 

 

Imorgon!

Glöm inte kolla in Prinsessans Rockband på Göteborgs kulturkalas imorgon.

https://www.facebook.com/events/1481453118752714/

Fyra generationer Eckman

Det här kortet har jag tänkt på ett tag. Att det skulle behövas tas alltså. Idag gjorde vi det!

DSC0300

Från vänster är det alltså min pappa; Mats Peter Inge Eckman, min farfar; Mats Anders Eckman, och längst till vänster jag; Johan Erik Gustav Eckman, med min son Kasper Åke Mikael Eckman i famnen. 

Fyra generationer män i släkten Eckman från Arvika.

Årgångarna 1931, 1954, 1985 och 2014. 

Värmen

Vi vuxna hanterar värmen på ett sätt. Men hur gör man med en bebis på fyra månader?

2014 07 09 14 22 37

Man fyller en tvättkorg med vatten och sätter ner honom i den. Dessutom har han börjat plaska lite (vilket syns på bilden). Det har han aldrig gjort hittills när vi badad hemma. 

Diablo! #semest

Jag hade tänkt lära mig spela flöjt under semestern eftersom jag fick en jättefin flöjt av min kollega Wamid sista veckan på jobbet. Dessvärre glömde jag flöjten hemma, men jag fick mig mig min gamla diablo som jag säkert haft i 15 år. Den har inte varit så välanvänd de senaste tio åren, men lite sitter kvar. Jag har dessutom lärt mig några nya saker! De finns postade här på bloggen under detta inlägg, men jag tror inte man kan se filmerna där. 

Så då får man gå in på min instagram istället!

http://instagram.com/johaneckman

Tack för nu!

Snart så…

Imorgon är sista dagen på jobbet. Två jobbiga avsked kvar innan barnen börjar skolan och jag börjar semester/pappaledighet. 

Precis lagom till jag ska vara hemma med Kasper i 16 veckor så har vi börjat testa att flaskmata honom; då han hittills bara ätit från mamma. Det går sådär, men det är väl en vanesak. Han fyller fyra månader om några dagar, och den enda föda han någonsin ätit har han ätit från mamma. Jag skulle nog heller inte vilja få min mat via någon slags gummisak. 

2014 07 01 19 17 58

Men han var i alla fall söt som försökte. 

Tuff vecka och tuffa avsked.

Den här veckan kan vara den tuffaste veckan någonsin på jobbet. Delvis på ett ganska dåligt sätt. Delvis på ett bra sätt. 

Vi kan börja med mina arbetstider! 07:30, 07:00, 06:15, 07:00, 07:00. Där har ni tiderna när jag börjat jobba den här veckan. Visserligen självförvållat eftersom jag bytt till mig tidigare tider för att komma hem tidigare på eftermiddagen. Det börjar minst sagt kännas i kroppen nu såhär torsdag eftermiddag, dagen innan fredag 07:00-16:00. 

Andra är att en kollega är på semester och en är sjuk, så jag har tillsammans med avdelningen bredvid skapat en ny temporär grupp barn. De är inte särskilt många, men på två personer (med vissa inhopp av personal från andra avdelningar, praktikanter och sommarjobbare) är det ändå tufft med en ”ny” grupp i delvis nya lokaler. 

Men, jag överlever allt detta. Ovan kunde ni alltså läsa om det tuffa på ett dåligt sätt. 

Nu kommer jag till det positivt jobbiga som vi får se om jag överlever… 

Alla barn på min avdelning börjar skolan efter sommaren, och de försvinner iväg på semester en efter en hela tiden, vilket betyder att det är väldigt många jobbiga avsked för tillfället. Det är positiva avsked. De ska ju stora och ska börja skolan nu. Samtidigt kan jag inte sticka under stolen med att det känns otroligt jobbigt att släppa taget. Många av ungarna har jag haft sedan de var två år gamla och knappt kunde yttra en stavelse på svenska. Jag har sett dem växa upp och bli stora, smarta ungar som hela tiden överraskar med fina och bra tankar. Och de pratar med mig! Utmanar mig! På svenska!

Och sen ska man inte heller glömma att jag känt dessa barn, och deras familjer, längre än jag känt min egen nya lilla familj. De har varit en självklar del av min vardag i flera år, och helt plötsligt är det slut. 

Igår laddade jag och ett utavav barnen upp under hela dagen, eftersom vi båda visste att det var vår sista dag tillsammans. ”Kan inte du bära mig en sista gång innan du går hem?” sa hen (jag bär ungarna allt mer sällan nu eftersom de är stora och jag bär så mycket hemma).

En lång bärande kram. Sen blev det ett hejdå, och det kom en liten tår i vanlig ordning…

Imorgon kommer det tre till, och nästa fredag kommer resten. För då går jag på semester och pappaledighet. Sen är jag inte tillbaks på jobbet igen förrän precis i slutet av oktober. Då med en helt ny grupp. 18 nya barn, och 18 nya familjer att bygga relation med under de kommande 3-5 åren, ungefär. Sen tar vi allt en vända till… Men den dagen, den ”sorgen”.

Nu fokuserar jag på den här. 

”Från och med nu är jag inte din lärare längre, utan nu är vi bara väldigt bra kompisar!”