|
|
Postat kl. 13:16 den 4 september, 2010 av Johan Eckman
Igår spenderade jag sammanlagt 20 minuter delat på två förskolor. Jag skakade hand med tre stycken förskollärare, men hade i princip ingen kontakt med något barn. Ändå sitter jag nu här med en liten förkylning i bakre gommen och lider. Och det är alltid samma sak. I början av varje termin, och framförallt om jag har praktik eller vistas på en förskola, så blir jag sjuk. Innan jag började på lärarprogrammet så var jag nästan aldrig sjuk. Men nu inträffar det titt som tätt.
Förmodligen har jag inte jobbat upp en förskollärares immunförsvar riktigt än. För när man väl jobbat med barn ett tag så har man säkert byggt upp ett försvar mot både det ena och det andra.
Tills dess så får jag bara acceptera att jag blir sjuk av barn.
(Såklart kan jag blivit smittad på annat sätt, men jag hävdar med bestämdhet att jag fick det från förskolorna igår. )
Postat kl. 18:09 den 1 september, 2010 av Johan Eckman
Idag blev en väldigt bra dag! På introduktionen fick vi i princip höra att det mesta av det som sas på introduktion nummer ett inte gällde oss. Det finns ingen obligatorisk litteratur och vi får skriva D-uppsats om vi vill (annars är det C som gäller). Puh. Då var allt precis som man trodde att det var innan de började röra till det!
Efter att ha fått en gratis falafel utanför skolan, samt ätit upp den, så åkte vi till biblioteket och hämtade (nästan) alla böcker vi hade reserverat. Det var i princip samma böcker som vi hade under förra kursens projektplansskrivande, och någon till. Inget man behöver sätta sig in i precis just nu…
Efter det så föreslog jag att vi skulle åka ut till min praktikförskola och hälsa på lite. Och i samma veva kunde vi ju fråga om de ville vara med i vår undersökning. Väl framme var barnen ute på gården och lekte, och så fort de fick syn på mig så skrek de Johan och kom springande. Att de kom ihåg mig efter så lång tid! Jag blev så fruktansvärt glad, och all ångest jag känt över mitt yrkesval under sommaren var som bortblåst!
Vi stannade kvar en bra stund och pratade med personalen. De var villiga att vara med i vår undersökning och tyckte det verkade kul. Jag fick väcka barnen och byta en blöja. Det kändes bra! Sedan fick vi en varsin banan och gick hem. Andra ”måltiden” gratis idag.
Snart kommer Ida från skolan (sent va?) och då ska jag försöka ha lite mat färdig. Bäst att gå och handla lite småsaker till middagen!
Vi hörs imorgon!
Postat kl. 15:25 den 5 augusti, 2010 av Johan Eckman
Det är med väldigt blandade känslor som jag i slutet av den här månaden påbörjar min sista termin på lärarutbildningen. Eller, de blandade känslorna handlar kanske mest om att jag i januari är färdigutbildad och kan börjar jobba med det jag utbildat mig till. Dvs. förskol- och grundskollärare.
Å ena sidan så är det skönt med ett jobb, för när man slutar jobbet för dagen så kan man (förhoppningsvis) släppa det mesta som har med jobbet att göra och istället ägna sig åt något helt annat. Ställer man det mot en utbildning så har man under utbildningen alltid något hängande över sig fram till den pågående kursens slut. Böcker ska läsas och uppgifter ska lämnas in. Sen har man (om man har tur) en hel helg eller en kväll på sig mellan kurserna där man kan slappna av helt och hållet och glömma utbildningen för en stund.
Med ett jobb så har man fasta tider varje dag då man jobbar, medan man under utbildningen själv kan styra lite mer över sin egen tid. Kanske vill jag skriva en låt under dagen en ”ledig” dag och läsa ifatt några timmar under natten. Fritiden när man har ett jobb är mer begränsad till just tiden man slutar jobba på eftermiddagen fram tills när man börjar dagen därpå.
Med ett jobb så har man mer pengar att röra sig med. Även om man har en usel lön tjänar man i alla fall sina pengar istället för att låna dom, och är lönen till och med riktigt värdelöst låg så är den åtminstone högre än de 8000 i CSN-pengar man har att röra sig med varje månad under en utbildning. Så hoppas jag i alla fall att det är.
Hur som helst känns det som att jag är ganska nöjd med att avsluta mina studier relativt snart. Det är med studierna jag levt sedan det år jag tog studenten, vilket är hela sex år sedan. Att börja jobba ”på riktigt” känns som ett rimligt steg att ta. Någon gång ska man gå vidare i livet.
Anne-Marie Körling har skrivet nästan som en artikelserie om mottagandet av en nyexaminerad lärare ute i verksamheten. Jag har gjort dig en tjänst och sökt åt dig, så tryck gärna här och läs hennes inlägg.
Ett sådant bra mottagande i arbetslivet kan man hoppas på!
Postat kl. 13:25 den 17 juni, 2010 av Johan Eckman
På min första sidoämnestermin så gick jag extrakursen ”Musik i förskolan I”. Den var på kvällstid ungefär en gång varannan vecka. Kursens moment var gitarr, sjunga i grupp och musikteori. Tre saker som jag anser mig kunna väldigt bra. Halvvägs in i kursen insåg jag att kursen i sig inte skulle ge mig så mycket, men jag tänkte ändå göra examinationen för att få ut några extrapoäng till min examen. Dock visade det sig vara så att examinationen skulle göra en vecka in på ”sommarlovet” och alltså efter att ”den riktiga” utbildningen avslutats. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag gjorde, men jag kunde inte göra examinationen och bad dem att stryka mig från kursen. Det visade sig dock att de inte kunde det eftersom terminen var officiellt avslutad. De tyckte det var tokigt att vi hade examinationer efter terminens slut.
Ja, i alla fall. För en vecka sedan ungefär tänkte jag att jag skulle ta tag i det där underkända betyget och kanske göra en kompletterande uppgift för att få åtminstone ett Godkänt. Efter många turer fram och tillbaks mellan kursledaren, kåren och någon utbildningsansvarig på lärarutbildningen har det kommits fram till att jag i princip måste gå kursen igen och genomgå alla nya moment som tillkommit till kursen. Målen är desamma, men hur man når dit skiljer sig lite. Kontentan är att jag skulle behöva lägga ner en himla massa tid på en kurs jag inte ens behöver. För jag kan spela gitarr, jag kan musikteori och jag kan sjunga i grupp. Dessutom kan jag hålla i musiksamling med barn. Men jag har inga högskolepoäng som bevisar det.
Och det är någonstans där jag vill göra en poäng av detta inlägg. För det kanske inte handlar lika mycket om ”musik i förskolan” som det gör om det falska poängsystemet.
Vad säger 15 högskolepoäng om vad man egentligen kan?
Jag hoppas en framtida arbetsgivare kan se till min musikaliska kunskap och hur jag använder den tillsammans med barnen snarare än vad mina högskolemeriter säger om min kunskap i ämnet.
Postat kl. 18:27 den 13 juni, 2010 av Johan Eckman
Såg nyss ett inslag på ”Landet runt” (måste man vara gammal för att titta på det förresten?). Inslaget handlade om personalen i skolbespisningen någonstans som bjöd in pensionärerna i byn till matsalen att äta bland barnen en gång i veckan. Ett väldigt trevligt initiativ om man tar tillvara på det rätt! Tänk vad trevligt för de gamla, och vad nyttigt för barnen.
Ja, något mer än så tänkte jag inte utveckla det vidare. Men jag var bara tvungen att nämna det.
Postat kl. 19:32 den 26 maj, 2010 av Johan Eckman
Under dagen idag har jag och Jessica jobbat med arbetet, och det har väl gått en liten liten bit framåt. Vi fastnar så lätt… Nog om det!
Klockan fem var jag i alla fall bjuden till min praktikförskola där de skulle ha något de kallar för ”Kulturfest”. Kort skulle man kunna säga att det är ett tillfälle för personalen att träffa familjerna till alla barn. Och inte på ett tråkigt utvecklingssamtal eller ett föräldramöte. En fest helt enkelt. Ett sätt att umgås och lära känna varandra!
Alla plockar med sig en maträtt från sitt hemland. Vissa varmrätter och vissa efterrätter. Jag hade dragit lotten efterrätt och eftersom Jessica skulle med styrde hon upp lite rabarber till en rabarberpaj. Jag gjorde inte så mycket mer än köpte vaniljsåsen, men ändå.
Det var fantastiskt roligt att träffa alla barn igen! Trevligt också att träffa personalen och alla familjer. Och vilken god mat det fanns! Riktigt inspirerande och även om man inte får samma förutsättningar som förskolorna i Rosengård med mångfald så tror jag ändå det är värt att göra liknande saker. Var man än jobbar. Det uppskattas av alla!
Nu ska jag åka hem till Ida och umgås lite. Vi får korta dagar tillsammans nu. Men snart är skolan slut, och då har vi all tid i världen.
Postat kl. 17:05 den 21 maj, 2010 av Johan Eckman
Nu är jag hemma från den sista praktikdagen den här perioden. Det känns otroligt tråkigt, och det känns väldigt konstigt att jag inte ska dit igen på måndag. Faktum är att jag hellre går dit några veckor till än fortsätter arbetet med examensarbetet. Det måste ju ändå ses som någon positivt? Att jag valt rätt väg menar jag? Plugga till lärare är ju något man gör en kort stund, så det måste man inte vara helt nöjd med. Yrket ska man däremot ha några år, så det är viktigare att man trivs med det.
Dagen har ändå varit ett bra avslut. Jag började dagen med att ha samling för båda avdelningarna på en gång. Det var många barn i ringen som sjöng tillsammans med mig. I slutet av samlingen förklarade jag att det var min sista dag och överlämnade en varsin present till avdelningarna. Jag hade bsställt två prinsess-affisher av min morbror. Eftersom jag läst böckerna för båda grupperna var de bekanta med prinsessan. Själv fick jag en bok fylld med ramsor av min handledare. Väldigt bra eftersom jag känner att min ramskännedom inte är den bästa!
Under resten av dagen växlade jag lite mellan avdelningarna. Eftersom det var ganska varmt ute var båda avdelningarna mest utomhus, så man slapp välja. Sen började barnen droppa av en och en, och det kändes som en bra avvänjning. När jag tillslut gick hem var det bara ett barn kvar.
Barnen kanske inte riktigt förstår att jag inte kommer vara hos dem mer, men jag kommer i alla fall sakna dem alla. Kanske kommer sakna mig och fråga efter mig också. Jag hoppas det! Då har man i alla fall lämnat ett litet avtryck i deras liv.
På onsdag ska jag tillbaks en sväng till förskolan. Då är det nämligen kulturfest då alla barn och föräldrar samlas och äter mat från hela världen (i alla fall från alla de länder som finns representerade i barngruppen). Kanske man kan se det som ett sista möte efter man gjort slut då man lämnar tillbaks saker man lämnat hos varandra.
Postat kl. 12:26 den 14 maj, 2010 av Johan Eckman
Idag är det jättefå barn på dagis. Vi slog ihop båda avdelningarna men fick ändå inte fler än åtta barn. Och sju vuxna.
Vi åkte i alla fall till Folkets Park för att gör något roligt. På vägen till bussen ska vi gå över en cykelväg och jag frågar pojken jag har i min hand om det kommer några cyklar. Han svarar:
- Nej. Men en liten gumma på moped.
Och det han såg var då helt enkelt en gammal dam på som åkte på sin permobil.
Det jag tycker är så fantastiskt med hans citat är ”liten gumma”. I vilka sammanhang använder man begreppet ”gumma” nuförtiden? Förmodlien har han fått det från någon av sagorna som berättas på förskolan. Även om det är lite rolig sagt blir jag ändå lite tveksam till hur man berättar sagor. Är inte ”gumma” ett ord som vi lämnat bakom oss litegrann och man kanske skulle se över språket i alla gamla sagor så det är ord som vi verkligen tycker är väsentliga att befästa hos våra ”andraspråkselever”.
Detta kanske inte var ett jättebra exempel, men det satte ändå igång en intressant tanke hos mig.
Postat kl. 12:21 den 11 maj, 2010 av Johan Eckman
Idag ska jag ha gitarrlektion som alla tisdagar. Fast idag har jag inte de vanliga grupperna. Förra veckan var nämligen avslutning för dessa.
Idag ska jag istället fortsätta privat med en av eleverna som väldigt gärna ville fortsätta hos mig. Det känns bra! Vi kommer köra på fram till sommarlovet åtminstone, och sen får vi se om det fortsätter.
Nu har jag i alla fall rast på praktiken, och snart är det dags att möta barnen igen.
Postat kl. 16:12 den 7 maj, 2010 av Johan Eckman
Dagen har varit riktigt bra. I alla fall förmiddagen fram tills min väldigt korta eftermiddag. På förmiddagen var jag nämligen på småbarnsavdelningen och det var så kul. Alla barnen är så himla söta och snälla. Hann med mitt livs andra och tredje blöjbyte. Min handledare tyckte jag var duktig. Hittills har jag bara bytt kissblöjor, och det känns inte direkt som jag längtar tills man får mer, och där lämnar vi det ämnet.
På eftermiddagen fick jag förstärka personalen lite på den andra avdelningen och det var väl någonstans där helvetet bröt ut. Tillsammans med en vikarie fick jag ta hand om alla barn utomhus i skitvädret. Det var många barn och alla frös och gnällde om både det ena och det andra. Och de man inte hinner lyssna på gnäll från börjar såklart gråta. Och det blir endel gråt…
De som inte frös och ville in ville vara busiga istället. Så efter en lugn förmiddag kastades man här in i förskolan där den är som värst. Den enda fast anställda som vet vad som gäller var på rast och ville inte komma ut. Här kunde jag helt plötsligt klassas som en i personalen. För några dagar sedan så kände man sig i princip överflödig och som någon som inte kunde få något ansvar alls. Idag var rasten viktigare, så då fick jag baske mig det stora ansvaret.
Är det något jag lärt mig från praktiken är det att det finns inget som är så viktigt som att aldrig någonsin vika av från en förskolas fasta rutiner kring saker och ting. Tillslut lyckades vi få lite ordning på oredan, och då hade jag egentligen slutat för en kvart sedan.
Hur som helst ska jag nog göra resten av min praktik på småbarnsavdelningen. Det ska bli riktigt roligt och jag ser riktigt mycket fram emot det! Redan igår gav de mig ett ganska stort ansvar och det var nog det som krävdes för att jag skulle komma in i det. Synd att det tog så lång tid bara.
Nu är arbetsveckan slut och jag tar ledigt. Så detta lilla gnäll får avsluta arbetsveckan.
|
|
