Att vara lärare

Så hette min sista kurs på lärarutbildningen. En kurs som ingen riktigt tyckte om, och det gjorde såklart inte jag heller. Mest för att den inte sa så mycket om hur man var lärare. Det låter lite som en instruktionsbok. Hade väl hoppats att vår kritik från förra gången kursen hölls skulle satt sig någonstans, men enligt kontakter känns den fortfarande lika överflödig. Man är liksom redan redo att börja jobba efter ett godkänt (eller varför inte Väl Godkänt) examensarbete och en godkänd slutpraktik.

Fast det är först nu som jag känner mig som en riktig lärare. Efter ungefär 10 månader på jobbet är jag äntligen hemma.

Direkt efter jul gick jag till jobbet med en speciell känsla och det finns inte ord att beskriva hur kreativt och duktigt vi jobbar i vårt arbetslag just nu. Jag känner mig som en lärare, och till och med en bra lärare! Ja, eller förskollärare då om man ska vara den som är den…

För tillfället håller vi på med ett kroppstema, vilket är riktigt lyckat! Vi sjunger sånger, bygger kroppsdelar, tittar på bilder, pratar och lär oss massa. Samtidigt som vi har sjukt roligt! På förmiddagarna står inget still, och det är bra. Inte ens igår när jag efter bara någon timmas sömn och med en (fantastisk) tisdagskväll på Mässingshornet i nacken kände jag mig okreativ på jobbet. Vi hade otroligt roligt och målade barnens fötter och gjorde ett fantastiskt fint konstverk av alltihop!

Så, det är bra tider på förskolan nu vänner! Hoppas det fortsätter så!